Träffar för idag

[Seriös] Säga upp sig utan att ha nytt jobb?

2020.10.12 21:34 NonNativeEnglishSp [Seriös] Säga upp sig utan att ha nytt jobb?

Jag är mellan 25-30 år gammal, utbildad inom IT och har jobbat drygt 4 år som IT-konsult på ett och samma företag. Jag är så fruktansvärt trött på mitt jobb, mina arbetsuppgifter och allt annat vad jobbet innebär. Vissa dagar önskar jag bara att jag inte hade ett jobb att gå till, även om det låter väldigt otacksamt när det finns människor som är arbetslösa och kämpar för att få ett jobb. Jag vet ärligt talat inte vad jag vill göra med mitt liv och känner att jag har svårt att komma fram till det i min situation idag. Osäker på om jag vill jobba kvar inom IT alls eller göra något helt annat, lekt med tanken på att testa jobba med något helt nytt men känns dumt att överge det jag pluggat till för att jag inte orkar med mitt nuvarande jobb.
Jag har ingen aning om hur den närmsta framtiden ser ut för mig. Faller allt väl ut med tjejen jag träffar kommer jag flytta över halva Sverige för att flytta tillsammans med henne, men vi är inte så långt gångna ännu så det kommer nog inte ske inom den närmaste tiden. Möjligt att det inte blir någonting av det alls såklart, har då lekt med tanken på att flytta utomlands och jobba i t.ex. Spanien eller Kanada men Corona sätter såklart käppar i hjulet för den planen just nu. Ska jag fortsätta jobba inom IT i Sverige kommer jag oavsett få flytta till en ny stad i Sverige (vilket jag inte är jättetaggad på, om det inte är för kärleken såklart) då arbetsutbudet där jag jobbar är väldigt begränsat.
Har ett "fuck-off"-kapital(Om det ens kan klassas som det) som gör att jag kan hålla mig flytande i cirka 8-9 månader utan att behöva göra allt för stora avkall på min levnadsstandard. Säljer jag bilen har jag pengar för ytterligare 5-7 månader att leva på.
Har hyreslägenhet, inga djur eller barn att ta hänsyn till så skulle det skita sig försätter jag ingen annan än mig själv i skiten.
Mitt mål är inte att sitta hemma arbetslös någon längre tid men samtidigt känner jag i mellan åt ett starkt behov att bara säga upp mig, få samla mina tankar och komma fram till vad jag vill göra härnäst. Det kanske är ett väldigt dumt beslut men i mitt huvud känns det som en strålande idé när jag är som mest slutkörd och trött på jobbet. Man hör alltid att man inte ska säga upp sig från sitt jobb om man inte har ett annat jobb eller studier som väntar och att man får problem när man ska söka sitt nästa jobb och har en lucka i sitt CV.
Någon som har erfarenhet av att säga upp sig från sitt jobb utan att ha ett nytt jobb att gå till?
Hur gick det för er? Ångrar ni det eller är ni nöjda med beslutet i efterhand?
Tar tacksamt emot tankar och funderingar från er andra med om vad ni hade gjort i min situation och hur ni ser på saken.
EDIT: Tack för alla svar jag fått även om jag inte hunnit svara på precis allt! Uppskattar alla råd, tankar och förslag ni delat med er av, det har gett mig mycket att tänka på och hopp om att det löser sig för mig på ett eller annat vis.
submitted by NonNativeEnglishSp to sweden [link] [comments]


2020.10.04 14:58 AnastasiaDuchess Sorry that this is in Swedish...

Det är en sak som gnagt ganska länge för mig, i perioder. Jag känner att jag behöver få ut det så att jag kan släppa den delen och gå vidare. Jag vill faktiskt be om ursäkt för hur jag betedde mig när vi var tillsammans, du var självklart inte heller perfekt men det är ingen.
Det måste ha varit väldigt jobbigt för dig att leva med en såpass trasig människa, även fast du var trasig själv. Att jag inte kunde lyssna på dig när du ville vara själv, utan direkt kopplade det till att det var något fel mellan oss (Även fast det slutade så, betyder inte det att det alltid varit så).
Jag klängde mig fast på dig bara för att du kändes som den enda personen i mitt liv som var min trygga punkt och där jag kände mig hemma för första gången i mitt liv. Jag förstår också om det är svårt för dig att förstå, i och med att du alltid haft din familj där, närvarande. Men det var därför jag var otroligt rädd för att förlora dig. Det är ett recept för att misslyckas redan där. Men svårt att se när man väl är mitt i den röran.
Även fast jag varit sjukt jävla hatisk mot dig så ska du ändå veta att jag uppskattar dig för allt bra du gjorde och så länge du orkade.
Jag är ledsen för att du fick se alla mina värsta sidor istället för mina bästa sidor. Men tack för att du var där under den perioden i mitt liv, det har format mig till den lyckliga människa jag är idag.
Jag vet att du antagligen ser detta som en svaghet, att jag skriver allt detta. Men det gör inte jag, jag tycker att det är otroligt fint att en människa är kapabel till att känna så här för någon och jag hoppas innerligt att jag själv kommer hitta nån som känner så för mig också. Dock att vi båda är lika stabila, den delen är viktig.
Jag hoppas verkligen att du träffar någon som ger dig det jag inte kunde ge dig, du förtjänar det and thank you once again Memis, Im letting you go❤️
submitted by AnastasiaDuchess to Vent [link] [comments]


2020.09.01 14:17 mogsuru Söka psykisk vård i Stockholm

Jag är trött både mentalt och psykiskt. Jag har depression och oro de senaste veckorna och pressas mycket av föräldrarna då jag studerar på komvux i snart 5 år och inte kommit in i Universitetet ännu. Misslyckas konstant med mina ämnen på Komvux och kan inte klara av studierna på optimalt sätt, har höjt mina betyg i några kurser men fått F i de som krävs för mitt gymnasieexamen (Kemi 2, Biologi 2, Fysik 1, Matematik 4) eftersom jag vill ha högsta betyg på de för att studera på någon bra universitet i Sverige, men pga prestationsångest avslutar jag aldrig mina kurser och undviker att prata med mina lärare under kursgången då jag blir stressad av att se på mina misslyckanden. Jag kollar inte längre på mitt mail då jag får räkningar och massa annat dit, även studierelaterade saker in i min inkorg. Betalar helst saker genom faktura, för att jag vill inte bli påmind om att jag är pank idag och kan knappt jobba med något pga att mitt CV är nästan helt tomt. Jag har inga vänner, lämnade den sista 2018 för att jag ”ville fokusera på mitt plugg”, men två år senare har jag inte kommit någonstans alls. Jag har inte heller fixat mitt körkort än. För en månad sedan utvecklade jag självsmordtankar och fick depression, nästan inget som jag brukade gilla var kul längre. Jag duschar en gång i veckan, borstar tänderna ett par gånger under månaden om jag orkar, och snackar politik på nätet som en tidsfördriv för att jag inte spelar spel. Jag kan ha energi för att gå till stan och hem, men det är så att jag får ångest av det också för att jag brukade dra in till stan för att plugga men när det inte gav någon resultat så får jag ångest av att sitta på ett kafé. Nu när jag skriver det här känner jag mig lugn, men jag känner mig spänd i kroppen, alltså kan jag skaka på benen när jag sitter eller stretcha kroppen var 10:e till 15:e minut för att släppa spänningen.
Jag har lämnat sociala medier bakom mig för att jag ser att alla mina vänner som jag pluggade med i gymnasiet har fått sina examen och blivit läkare, civilingenjörer, och liknande. De var mina närmsta vänner, så det är en dyster känsla att se de vara färdiga med sina mål medan jag sitter på nästan samma plats. Jag kommer inte framåt med mina kurser i natur helt enkelt, för att det bokstavligen förstör en när man inte kan ”förlänga tiden” för en kurs som man läser på kvartstid och det är en vecka kvar av kursen, och din lärare har höga krav för att de ska ge dig ett A, osv. osv.
Det är lite komplicerad som ni ser med min situation, men jag ville vara så tydlig som det kunde bara bli, och därför gärna veta om medicinering är den enda utvägen för att kunna kämpa mig igenom detta tills jag kommer in i Universitetet eller tills saker och ting blir bättre? Jag behöver förmodligen ändra på min livsstil, för att stress var boven som satte igång själva processen. Stressen och oron över att jag inte kommer studera med människor i min ålder, att jag har ett nästan-tomt CV, och att jag i teorin är en driven person men hjälplös. Har snackat med studievägledaren på min komvux, och de rekommenderade att jag studerar i klassrum istället för i distans, men det hjälper inte för att jag vill bli klar med kursen och samtidigt få ett högt betyg. Jag har några inlämningar som jag har gjort på kurserna som jag vill utnyttja. Men anledningen som sagt är att jag inte kan avsluta kursen då jag har en stor press på mig att få ett högt betyg på alla inlämningar och att jag inte får många chanser att höja mitt betyg senare om jag landar på t.ex. ett C, då prövningar erbjuds under begränsade datum (och det är ännu mer begränsat nu i.o.m. coronaviruset!)
Vad rekommenderar ni?
Andra saker om mig: jag undviker nära och kära för att jag har sagt till de att jag skulle plugga i höst men det blev inte av, så jag träffar ingen än de i min familj och de är trötta på mig för att jag inte får något gjort, så det där är press. Sen kan jag inte hålla en normal konversation med de jag inte har träffat på länge utan att det blir obekvämt.
Angående vårdval
Vad skulle ni säga är den bästa vägen att ta för att vända på motgångarna till framgång? Hur länge kommer jag behöva medicineras, och blir man beroende utav det? Jag vill helst undvika medicinering tills jag utvecklar en tolerans för det så den knappast får effekt när jag är 50 och kan inte dämpa depressionen.
submitted by mogsuru to sweden [link] [comments]


2020.08.16 10:58 FthatDepression Högkänslig Personlighet, anledningen till min psykiska ohälsa idag?

Hej!
Som vanligt har timmar spenderats framför Google letandes efter svar på vad jag lider av för psykisk ohälsa/personlighetsstörningar osv.
Idag fann jag något som någon aldrig nämnt eller som jag någonsin aldrig hört talas om.
Högkänslig Personlighet (HSP) / Högkänslig Sensationssökande Personlighet
Tror äntligen jag funnit grunden till mig själv och fått svar varför jag var som jag var under min ungdom. Precis allt stämde in.
Men saken är den att för fem år sen kändes det som jag förlorade stora delar denna känsligheten i mig. Det var när jag hamnade i min första depression, eller som jag i alla fall antar var depression. Kan även ha varit utmattningssyndrom/depression, som jag tog valet att hoppa av skolan. Idag vet jag med säkerhet att jag lider av ständiga måttliga/svåra depressioner och haft det återkommande i fem år.
Tog hjälp första gången för ett år sen, men har dessvärre inte kommit någon vart. Inne på tredje SSRIn nu efter ett ett 6 mån uppehåll ifrån SNRI. Kände inte igen mig själv alls på SNRI, var väldigt apatisk. Medan min första SSRI ledde till suicidförsök.
Har som sagt hela tiden letat ifall jag kanske är Bipolär, ADD, Aspbergers, EIPS, PPD, FPD och annat. Men det kan helt enkelt vara så att jag bara ”lider” av HSP och det som förändrat mig mycket är dessa depressioner, men tror även min uppväxt spelar in stora delar.
Är det någon här som fått bekräftat att de är en HSP? Det är ju ingen diagnos, utan mer en personlighet. Men en läkare kanske kan säga att man har det ändå.
Skulle verkligen vilja veta hur någon med HSP förändrats vid ångest/depression. För jag känner inte igen mig själv alls längre. Kan man ens vara elak? Jag slängde mina föräldrar, bad de fara och flyga, inte talat med dem på flera månader. Även tagit avstånd mycket ifrån mina syskon och övrig familj, inte helt ut dock, men är mest telefonkontakt via sms/snap till och från. Skamkänslorna tar över tror det är därför jag ej vågar träffa dem.
Har förlorat nästintill alla mina vänner, då jag levt väldigt isolerat de här åren. Missade ju även studenten och allt däremellan, klart det sätter sina spår framförallt när man är så grovt deprimerad och förvirrad jag faktiskt är.
Kan man förlora sin ”HSP”? Som i mitt fall, efter mitt suicidförsök blev jag väldigt personlighets förändrad, mer än jag jag blivit pga depressionen. Väldigt likgiltig, impulsiv och har inte alls samma konsekvenstänk som jag hade under min uppväxt. Började även bruka mycket cannabis här och brukat lite blandat till och från, men rökte cannabis i ca 7-8 månader dagligen. Dumt? Kanske. Det gav mig lycka, tog bort all ångest och jag fick lättare för att ta hand om min hygien, städning hemma men även matlagning. Men blev ju inte den människan jag alltid varit innan mina depressioner. Sen är det ju inte accepterat att röka i Sverige och jag vill vara nykter, må bra och se en framtid igen. Att bruka droger som jag gjort gav mig också mycket skam, de få jag har kvar som jag träffar nån gång då å då vet om mitt bruk. Men känns mer som de började stämpla mig som någon luffig pundare.
Tror mycket av min depression handlar om att jag behöver få svar, jag visste alltid att jag ofta tänkte annorlunda när jag växte upp. Reagerade ofta på hur andra kunde uttrycka sig när andra var ledsna och sånt där, sen vet jag att jag ofta blev kallad ”känslig” av min familj, kan ju vara förklaringen nu. Vet också att när jag älskar någon, så älskar jag någon. Är väl typ omöjligt för en HSP att vara otrogen, vilket definitivt är mitt fall. Också en sådan sak jag aldrig kommer att förstå hur man kan vara det. Kan liksom inte hitta svaret till det.
En ganska förvirrad text, är ganska tankspridd och tänker mycket. Men skulle vara skönt ifall någon vet att det har HSP och som ”gärna” haft problem med psykisk ohälsa kan dela med sig.
Må väl.
submitted by FthatDepression to sweden [link] [comments]


2020.07.09 05:34 SylianRiksdagen Presskonferens: Miljöpartiet lanseras

Sylian Stenberg, språkrör för Miljöpartiet, håller en presskonferens som följs med stort intresse av många journalister, och som spelas upp live för svenska folket på olika källor. Sylian Stenberg påbörjar sitt tal, som senare följs av frågor från journalisterna:
Jag kan med stor glädje meddela att Miljöpartiet är tillbaka! Under tiden då vi gick under ”De Gröna” så skedde en förskjutning åt höger, som slutade med att stora delar av partiet valde att gå ihop med Folkpartiet. Denna union har varit dålig för miljöpolitiken, Sverige har ett stort behov av ett nytt och starkt miljöparti, och vi har nu många valt att starta upp Miljöpartiet igen, fast med en del nyheter. Det nya Miljöpartiet är ett tydligt feministiskt parti, och en stark motståndare mot kapitalism. Vi är ekosocialister, vilket är den bästa lösningen för att hantera miljöproblem.
Kapitalism är ett av de största hoten mot miljön, och en av huvudanledningarna till att det tycks vara så svårt att ställa om till en hållbar ekonomi. Tidigare ville Miljöpartiet försvara en grön kapitalism, men partiet har nu insett att detta blir oerhört svårt. Kapitalism har profit och evig tillväxt som mål, när människors behov är mättade försöker kapitalism skapa nya, artificiella behov. Vi ser också hur företag som tjänar på smutsig energi motsätter sig miljövänliga alternativ. Det verkar svårt, kanske till och med omöjligt, att lösa klimatfrågan inom kapitalism. Många av miljöproblemen sker på grund av kapitalism, och kapitalism gör det svårt att hantera dem. Vi vill ersätta kapitalism med socialism. Ekosocialism är nödvändig. Miljöpartiet står för en sund arbetsmarknadspolitik och en slagkraftig miljöpolitik. Vi är också ett feministiskt parti, socialistisk feminism. Vårt perspektiv är intersektionellt, vi ser hur olika maktstrukturer samspelar och vi försöker göra något åt det. Vi står upp för människors rättigheter och intressen, oavsett etnicitet, kön, funktionsvarianter, ålder, klass, sexualitet, eller religion.
Jag har berättat översiktligt om Miljöpartiets ideologi, och kommer nu svara på frågor.
Hur ser ni på splittringen mellan stad och landsbygd?
Det finns idag problem med att det är för lite självstyre i vissa delar av landet. Vi vill se politik som gynnar hela landet, både stad och landsbygd. Det tidigare Miljöpartiet kritiserades ibland för att vi fokuserade för mycket på storstäderna. Den kritiken stämmer till viss del, vår nya politik kommer att vara gynnsam för både städer och landsbygd.
Vilka partier kommer ni samarbeta med?
I första hand kommer vi att samarbeta med andra partier på vänstersidan, men i sakfrågor kan vi tänka oss att samarbeta med alla partier.
Om ni får möjlighet, kommer ni då vara en del av regeringen?
Det viktiga för oss är att påverka politiken. Med det sagt tror jag att vi har potential att växa stort, vårt budskap, om frihet och socialism, om en grön framtid, om socialistisk feminism, är saker som människor längtat efter länge. Om vi lyckas växa till ett stort parti kan det vara rimligt att vi också sitter i regering.
Vad tycker ni om smålandsfrågan?
Det är uppenbart att det finns många i Småland som efterfrågar större inflytande. Vi är öppna för att tillåta en folkomröstning, antingen om självständighet eller om ökad autonomi. Det är viktigt att lyssna på vad människor vill, ifall de vill ha ett mer självständigt Småland så bör vi lyssna.
Även om det sker med våld?
Småland är knappast under något totalitärt styre för närvarande. Det blir svårt att rättfärdiga våld, utan vi bör försöka hitta fredliga lösningar. Finns det vilja så tror jag att vi kan finna en bra lösning på situationen.
Hur ställer ni er till revolution?
Miljöpartiet är ett brett vänsterparti och vi har medlemmar med olika åsikter inom vänsterrörelsen, vissa som stöder revolution och vissa som föredrar reformer. Vår politik är radikal, vi tror att det behövs rejäla förändringar för att hantera klimathotet, bland annat genom att avskaffa kapitalism. Som parti är vårt mål att genom politiken påverka i en riktning som gör att vi kan nå målen.
Miljöpartiet har länge varit svagt i Norrland. Hur ser du på det?
Miljöpartiet har varit svagt i Norrland för att vi tidigare har haft ett skevt perspektiv. Dels för att vi såg på Norrland som en enhet, vilket är lite konstigt, då det består av fem olika län. Och dels för att vi har fokuserat på politik som kanske fungerar i Stockholm men som fungerar sämre i exempelvis Västerbotten och Norrbotten. Vi kan ta frågan om bensinskatt som exempel: Miljöpartiet har tidigare varit med och höjt bensinskatten, vilket kanske är rimligt i Stockholm där det finns många alternativ till bilen, men det slår hårt mot många orter i Sverige, bland annat många orter i Västerbotten, Norrbotten, och Västernorrland, där folk är mer beroende av bilen. Vi vill ha en miljöpolitik som fokuserar på systematiska problem och som inte slår hårt mot vanligt folk. Vi vill se satsningar på utbyggd kollektivtrafik i hela Sverige, inklusive de norra delarna av Sverige.
Hur kommer er invandringspolitik och integrationspolitik se ut?
När det kommer till invandring ser vi några olika aspekter. En aspekt är asylinvandringen. Detta är människor som flyr från krig och förtryck, av humanitära skäl ska vi givetvis vara öppna för att ta emot människor. Det är lätt att människors liv blir till siffror, men när man träffar dessa människor så ser man tydligt hur viktigt det är att deras liv värdesätts. Vi kommer att stå för en öppen och sund asylpolitik som värdesätter människor.
Då och då dyker det upp rapporter i media om hur skötsamma invandrare utvisas på grund av något mindre fel. Detta är ett problem som vi i Miljöpartiet vill lösa, vi vill ge lite mer flexibilitet att lösa sådant utan att det ska leda till utvisning direkt. Samtidigt är det viktigt att vi inte urholkar arbetsmarknadslagar utan sköter det här varsamt för att skydda arbetarnas rättigheter. Vi förespråkar en sund lagstiftning gällande detta.
När det kommer till arbetskraftsinvandringen så finns det en del problem med hur den hanteras idag. Idag väljer kapitalister att ta in arbetare från andra länder som jobbar billigt och utan kollektivavtal, det är inte acceptabelt. Svenska kollektivavtal ska gälla alla, även människor från andra länder. Idag blir människor från andra länder utnyttjade, och får konkurrera mot infödda arbetare. Detta leder till sämre avtal och lönedumpning, vilket inte är bra för någon förutom kapitalisterna. Vi behöver täppa till dessa hål och skapa en rimlig politik.
Minst lika viktigt som invandringspolitiken är integrationspolitiken. Vi behöver se till att människor får möjlighet att delta i samhället, de ska kunna känna sig delaktiga och inkluderade. Utanförskap och fattigdom är direkt farligt och leder till brottslighet och lidande. Tidigare regeringar har hanterat integrationspolitiken dåligt, vi behöver större satsningar för att få det här att fungera. Om vi har en fungerande integrationspolitik så blir invandringspolitiken betydligt bättre också.
Hur ser ni på automatiseringen, kommer robotar ta våra jobb?
Antagligen, till stor del. Studier visar att en väldigt stor del av jobben kommer automatiseras eller digitaliseras, vilket gör att vi kan jobba mindre och samtidigt producera mer. Högern har inget svar på detta, i högerns samhälle kommer de som jobbar jobba länge och producera massvis, vilket skulle få förödande konsekvenser för miljön. Det vi istället vill se är att vi minskar utsläppen, klimathotet är ett existentiellt hot mot mänsklighetens vällevnad. Vi behöver skära ner på arbetstiderna och fokusera på produktion av det som gör våra liv bättre, samtidigt som vi drar ner på annat. Utsläppen är ett strukturellt problem i det kapitalistiska systemet, där evig tillväxt och ökad produktion går över levnadskvalitet och miljön. Vi vill se till att automatiseringen inte bara gynnar de rikaste. Om vi hanterar automatiseringen rätt kan den gynna oss, hanterar vi den fel leder den till ökade klassklyftor och miljöförstörelse. Högern har inget svar på detta.
Vi behöver kraftiga regleringar av företagens utsläpp. Hårdare regleringar, och vi vill även se mer statlig kontroll och gemensamt ägande av olika industrier. Gemensamt ägande kan ske på olika sätt, som kommunalt ägande, statligt ägande, och arbetskooperativ. Genom det gemensamma ägandet kan vi bättre arbeta mot en hållbar produktion och en grönare framtid.
Ett annat möjligt problem med automatiseringen är arbetslösheten. Forskning visar att arbetslösheten kommer öka drastiskt. Det finns några sätt vi kan hantera detta, en viktig reform är generell arbetstidsförkortning. Om människor jobbar kortare så kan vi minska produktionen, öka fritiden, och dela på jobben bättre. En annan viktig reform, som diskuteras både från vänster till höger, är basinkomst. En basinkomst på rimlig nivå skulle garantera att alla, oavsett anställning, har materiella förutsättningar för att leva bra liv. Dagens trygghetssystem gör att många faller mellan stolarna, människor som behöver stöd för det inte, eller måste förnedra sig själva inför Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. För alla vi som bryr oss om människors välbefinnande och frihet är detta oacceptabelt. Med basinkomst skulle arbetslösheten vara mindre förödande, och vi skulle kunna gå mot ett samhälle med en sundare syn på arbete. Vi delar arbetet med varandra, och skapar ett samhälle där fler kan delta, fler får äkta frihet!
Är Miljöpartiet feminister?
Ja, vi är socialistiska feminister. Till skillnad från liberalfeminism så ser vi att det krävs ett intersektionellt och analytiskt förhållande till olika frågor, och vi analyserar ur flera olika perspektiv, som sexualitet, klass, och etnicitet. Vissa, speciellt liberala feminister, fokuserar ibland på mindre viktiga frågor. Vårt fokus ligger på frågor som faktiskt spelar roll, snarare än symbolfrågor. Vi kommer att arbeta mot diskriminering, och komma med förslag som minskar den. Vi kommer arbeta för att minska förekomsten av sexuellt våld. Vi kommer att motarbeta systematisk sexism som finns i vårt samhälle, bland annat genom att motarbeta hedersrelaterat våld, men också mycket annat. Dagens normer är ofta reaktionära, bakåtsträvande, och vi måste kunna analysera och kritisera dem. Miljöpartiet är en tydlig röst för socialistisk feminism.
När kommer ert partiprogram?
Vi håller på att arbeta på det internet inom partiet, och vi kommer släppa det inom en snar framtid. Vi ska dels kvalitetssäkra så att det håller måttet och dels komma överens om alla punkter inom partiet.
Vad tycker ni om Socialdemokraterna?
Socialdemokraterna har på senare tid tagit ett tydligt steg mot socialism, vilket är bra. Vi står till vänster om dem, men vi är positiva till ett nära samarbete med Socialdemokraterna, om så är möjligt. Tidigare, under exempelvis Göran Perssons tid, fanns det många nyliberala influenser i Socialdemokraterna, men numera verkar de ha förstått att socialism är nödvändigt.
Folkpartiet då?
Folkpartiet är en sammanslagning av Liberalerna, gamla Kristdemokraterna, De Gröna, och nu senast Moderaterna. Detta är en salig blandning av olika viljor och olika ideologier, och de har lyckats dåligt med att kombinera. Detta leder till att de inte är ett särskilt bra alternativ för liberaler, och inte heller ett särskilt bra alternativ för miljön. De må vara stora i nuläget, men de är internt splittrade och ideologiskt tunna. Miljöpartiet är det bästa alternativet för miljön. Miljöpartiet är också det bästa alternativet för liberaler, intressant nog. Vi värnar starkt om äkta frihet, och vi för en strukturell analys och praktisk politik som hjälper att öka friheten i samhället. Vi står upp för frihet för alla, inte bara för rika. Några exempel på hur vi premierar frihet är arbetstidsförkortning, som leder till mer fritid, och basinkomst, vilket är ett av de bästa sätten att öka äkta frihet i ett kapitalistiskt samhälle. Till alla er liberaler som funderat på vilket parti ni vill rösta på, överväg Miljöpartiet! Vi må vara socialister, men vi bryr oss om äkta frihet, betydligt mer än vad något högerparti gör.
Menar ni alltså att liberaler bör rösta på ett socialistiskt parti?
Ja, vår grundläggande ideologi må vara grön socialism och socialistisk feminism, men vi är ett brett parti. Vi har partimedlemmar från många olika slag, som gröna liberaler, socialdemokrater, Marxist-Lenininster, och anarko-kommunister. Vi skulle kunna beskrivas som ”Big Tent” om man så vill. Vi är ett tydligt vänsterparti, men vi är också ett tydligt miljöparti, ett tydligt feministiskt parti, och ett parti som tydligt står upp för äkta frihet. Vi kan samla människor med lite olika åsikter, så länge de delar våra grundläggande värderingar. Vi kommer vara ett stort och tydligt vänsteralternativ. Vi står upp för vänsterenhet och är emot sekterism, som genom historiens gång har skadat vänstern djupt. Vi behöver samarbete, inte inre strider och konflikter.
Men liberaler är väl inte vänster?
Statsvetare brukar placera liberalism någonstans mellan något till vänster om mitten till något till höger om mitten. Liberalism är inte en vänsterideologi, nej, men liberaler som är mer mot mitten eller något till vänster om mitten har på sistone haft svårt att veta vilket parti de ska rösta på. Folkpartiet har tagit en kraftig högergir när de gick ihop med Moderaterna och gamla Kristdemokraterna. Gamla Centerpartiet finns inte heller längre. Miljöpartiet är troligen det bästa alternativet för miljövänliga liberaler. Vi står upp för frihet och för en miljövänlig politik. Vår ideologi är inte liberalism, men vi representerar liberalisms värderingar bättre än vad Folkpartiet gör.
Hur ser ni på teknologi?
Vi ska inte stirra oss blinda på ny teknologi och tro att den löser allt. Samtidigt ska vi inte vara rädda för det heller. Ny teknologi kan både vara bra för miljön och kraftigt förbättra människors levnadsvillkor och vardag. Hushållssysslor kan effektiviseras genom ny teknologi och därmed ge människor mer fritid, utvecklad medicin kan förbättra människors hälsa, och mycket annan teknologi kan vara positiv. En av de största utsläppsbovarna är i nuläget köttindustrin, och ifall det går att utveckla effektivt labb-odlat kött skulle avvecklandet av dagens köttindustri kunna gå riktigt snabbt, vilket skulle vara en enorm vinst både för djuren och för miljön. Ett annat exempel på miljövänlig teknik är självkörande bilar och annan trafik. När de nått en nivå så att de fungerar felfritt så skulle det leda till effektivare trafik och bilkörning, med färre onödiga stopp och därmed mer miljövänlig körning. Det skulle dessutom minska antalet trafikolyckor drastiskt.
Ett annat, mer kontroversiellt ämne är GMO, genetiskt modifierade organismer. GMO har potential att vara gynnsamt, men det finns också stora risker, särskilt inom kapitalism. Vi bör vara försiktiga när det kommer till GMO, men vi ska fortfarande se vad forskningen säger, samt undersöka vilka möjligheter det finns för att tillåta GMO i viss mån. Frågan om GMO är komplex och kräver försiktighet och tålamod, men det är inte något som vi principiellt tar avstånd från. En modern miljöpolitik ska vara baserad på forskning och kunskap, vi får inte falla för vädjan till naturen. Bara för att något är naturligt så är det inte nödvändigtvis bra, bara för att något är artificiellt skapat så är det inte nödvändigtvis dåligt. Miljöpartiet är ett modernt, grönt, teknologioptimistiskt parti som samtidigt ser att dagens system producerar alldeles för mycket. Vi behöver inte ge upp all teknologi för att rädda miljön, men vi behöver göra drastiska omställningar. Klimathotet är troligen det största hotet mot mänskligheten, och Miljöpartiet kämpar för en bättre och hållbar miljö.
Tack för att ni lyssnat, och jag hoppas att ni förstår varför Miljöpartiet återigen är en aktör i svensk politik, och vad vi står för. Vårt perspektiv behövs, och vår förmåga att ena vänstern kommer vara mycket användbar i framtida förhandlingar. Vi är dessutom antagligen det bästa alternativet för liberaler, för gröna, och för gröna liberaler. Miljöpartiet behövs.
Presskonferensen avslutas och den läggs upp online på flera olika nyhetssidor och andra ställen.
submitted by SylianRiksdagen to ModellMedia [link] [comments]


2020.05.01 23:54 mincoder VPK och SAPs gemensamma första maj

Ett av de största förstamaj tåg har idag inträffat. VPK och SAP i Stockholm har samlats för en gemensam demonstration och tåg. Folkmassan får knappt plats i Stockholms gator och budskapet från folket är tydligt. Sveriga ska åt vänster! Man samlas tillslut vid kungsträdgården för tal av VPKs och SAPs partiledare. För ut är VPKs partiledare theOddLeftist:
Kamrater! Det glädjer mig att se så många av er här idag! Det är underbart att se så många människor som vill demonstrera med oss, på vår dag! För det är precis vad första maj är. Det är vår dag, och ingen kan ta den ifrån oss. För många är första maj ännu en röd dag i mängden, men vi vet att det här inte är en vanlig röd dag. Det är vår röda dag.
En dag att minnas, minnas alla som har fört vår kamp framåt. De som har stupat, och de som står här idag. En dag att minnas alla vår vinster. Åtta timmars arbetsdag, för att ge ett exempel. Idag tänker vi lite extra på våra förfäder, utan dem hade vi inte stått där vi står. En dag av hopp. Hopp över framtiden. Hoppet att vi en gång ska leva i ett samhälle fritt från förtryck. Drömmen om socialismen. Om ett jämlikt samhälle. Om jag ska citera en kontroversiell artist, Dan Berglund, “Vi drömde oss en framtid så jämlik och så skön Vi drömde men försov oss och fick avdrag på vår lön”. En dag av kamp. Det är idag vi visar oss. Vi färgar Sveriges gator röda. Vi visar att vi är många. Många som står upp för kommunismen, socialismen, feminismen, jämlikhet och för friheten. Men idag är inte den enda dagen vi gör det. Det är varje dag. Vi vet att kampen inte består av att visa oss en dag i veckan, och sen tyst på sin höjd dela ett twitterinlägg där det står “Jag hatar inte måndagar, jag hatar kapitalismen”. Tvärtom, det är i det vardagliga livet vi gör skillnad. På arbetsplatsen, i skolan, i fotbollsklubben, i lokalområdet. Det är där vi behövs, och det är där vi kan förändra saker och ting.
Kamrater
Sverige står idag inför stora utmaningar. Högern växer sig allt starkare i samhället och i opinionen. Det är vår uppgift som socialister, och kommunister, att stå upp mot dem. Tillsammans är vi starka. I tider som denna måste vi stå upp tillsammans, och visa enighet. Det här är på allvar. Det är val snart. Det här valet kommer att bli ett vägval för Sverige. Ska vi fortsätta på den vänsterinriktning som har drivits i Sverige, eller ska högern ta makten, och rasera allt vi har byggt upp. Prata med era kollegor, era grannar, med folk ni träffar på gatan. Prata politik med dem. Förklara vad som kommer hända om Samverkanspartierna får makten, eller värst av allt, om KS kommer till makten.
Jag skulle vilja avsluta mitt tal med att belysa vad som händer i Småland just nu. Det är självklart beklagligt, och jag hoppas att situationen inte förvärras. Däremot är det här inte en ursäkt att stärka statens makt och ge polisen och militären ökade befogenheter, det är inte rätt väg att gå.
Kamrater
Kampen fortsätter, varje dag, hela tiden. Jag lämnar nu över ordet till Sverige statsminister, kamrat Milaw!
Sedan så håller Milaw från Socialdemokraterna tal:
Jag är hedrad av att kamrat theOddleftist kallar mig kamrat.
sjungande "Första maj, första maj, varje sliten kavaj, blir en mantel av strålande ljus..." Jag skulle kunna fortsätta. Men jag tror inte ni orkar med. Idag så samlas vi, Svenskar från norr till söder samlas. Vi samlas för att fira första maj. Första maj är arbetarnas dag, första maj är VÄNSTERNS dag. Första maj firas i minne av haymarket affären. Då arbetare sköts till döds av polisen i en demonstration för 8 timmars arbetsdag. Vi fortsätter traditionen av demonstrationer för vänsterpolitik, men jag tror vi lämnar skjutandet bakom oss.
Som tidigare nämnt så står Sverige inför stora utmaningar, och tillskillnad från de på högerkanten så tänker vi Socialdemokrater bemöta dessa problem på allvar. Vi går in i lågkonjunktur, då måste vi satsa! Det är därför vi investerar i välfärden, det är därför vi bygger hus, det är därför vi bygger upp det Svenska samhället. Vi har inte råd med en högerorienterad nedskärningspolitik, Sverige har inte RÅD!
Socialdemokraterna har snart suttit ut två mandatperioder vid makten. Och vad, tillsammans med VPK har vi lyckats med? Jo! Vi har lyckats driva igenom skydd för klimatet. Vi har lyckats driva igenom mer och mer resurser för en starkare välfärd. Vi har gjort stora och nödvändiga reformer i Svensk skola och vi har arbetat för att bryta segregationen. Vi levererar det högern inte gör. Vi bygger Sverige! Och vi SKA fortsätta med det! Sverige kommer stå inför ett vägval. Mellan en politik som inte fungerar, och vänstern. Mellan en politisk som skapar segregation, kriminalitet och som slår sönder samhällssolidariteten och en politik som bygger gemenskap, skapar solidaritet och bygger upp det Svenska folkhemmet!
I framtiden så kommer vi behöva göra en omfattande vård reform. Det står fortfarande på agendan. Vi måste satsa mer på vården och vi måste bli av med det nuvarande regionsystemet. Regionsystemet skapar division och det skapar segregering i Svensk vård. Var du än bor i Sverige, varesig det är i Lycksele eller Karlskrona så ska du ha samma möjlighet till vård. Det är en självklarhet.
Vi måste också stoppa vinstjakten i offentlig sektor. Är det verkligen rimligt med de enorma vinstuttag som görs? Ska inte elevernas pengar gå till elever istället för till riskkapitalister? Ska inte patienters pengar gå till patienter istället för till multimiljonären? Välfärdens pengar ska gå till välfärd.
Jag vill i avslutande skede prata om Småland. Småland är en fantastisk plats. Jag har själv varit i Småland många gånger. En av mina favoritminnen är när jag som SSU:are åkte ner i en kampanjbuss till Ljungby för att knacka dörrar. Min farmor kommer från Huskvarna. Vi ska hålla ihop. Alla ska känna sig trygga. Det ska vara ordning och reda. Våra myndigheter arbetar stenhårt för att allt ska komma till rätta och jag är stolt över deras arbete. Regeringen arbetar stenhårt för att Smålänningar ska vara trygga i tumultens tid. Jag hoppas att APNDs representanter tar sitt ansvar, lever upp till demokratins ideal, och ber de våldsamma delarna av sin svans att sluta göra det dom gör. Småland ska vara tryggt i en ny tid.
Kamrater, jag har så himla mycket jag vill säga till er. Det är så himla mycket som måste sägas. Men tyvärr har vi inte oändligt med tid. Men jag vill sammanfatta. För vi står inför ett nytt decennium. Samhället ska vara starkt, solidariteten ska vara stark, folkhemmet ska vara starkt. Detta är ledorden vi tar med oss i det nya decenniet. Kom ihåg dom! Tack.
Arrangemanget avslutas med internationalen.
submitted by mincoder to ModellMedia [link] [comments]


2020.04.27 22:16 Gurktwerk Direktsänd debatt i MSVT - 20200427

\Cool intromusik**

Moderatorn:

Hej och välkomna till kvällens direktsända debatt i MSVT. Ämnet, högaktuellt, är det fria skolvalet. Debattörerna är Raphus Cucullatus Rex, partiledare för Konservativ Samling, här för att förklara för oss varför KS tycker att det fria skolvalet inte bör avvecklas.
\Rex ler in i kameran**
Moderatorn: Och på min andra sida står Wired Electricity som representerar Vänsterpartiet Kommunisterna, här för att ge oss sina anledningar till varför det fria skolvalet bör avvecklas.
\Electricity ler in i kameran**
Moderatorn: I publiken sitter personer inbjudna av de båda partierna, i TV-sofforna där hemma sitter tusentals svenskar som väntar på att bli övertygade i frågan. Båda debattörerna känner till debattens regler - de kommer få hålla sitt huvudanförande en i taget och sedan följer ett replikskifte. Debattörerna har en tidsbegränsning, jag säger till när tiden är slut. Med introduktionen avklarad hoppar vi nu rakt in i debatten; Först ut är Rex, som alltså argumenterar mot att avveckla det fria skolvalet. Rex, din tid börjar nu.

Rex (KS):

Skolan är en av samhällets viktigaste byggstenar. Skolan ger eleverna möjligheten att arbeta mot vad de vill och även möjligheten att välja skolor med särskild profil eller pedagogisk inriktning. Det fria skolvalet ger elever möjligheten att söka sig bortom det homogena området in i nya miljöer, dagens skola är mångfaldig och etnicitet, kön och intressen blandas. Dessvärre har dagens skola många problem, segregationen är ett faktum och betygen ser olika ut i olika stadsdelar. Tyvärr tenderar stadsdelar med hög andel invandrare ha lägre slutbetyg generellt sätt. Skeptiker är snabba med att skylla på det fria skolvalet och hävdar att dagens problem hade lösts om vi stannade kvar i våra egna bostadsområden. Detta hade däremot ökat segregationen iochmed att de boende i de segregerade områden inte längre får möjlighet att byta till skolor i en annan kommun eller längre ifrån. Då är problemet bostadssegregationen och inte det fria skolvalet.
Det fria skolvalet handlar även om elevers och familjers valfrihet. Varför ska kommunerna diktera hur elever och familjer väljer skola? Varför ska kommunen tvinga en elev att gå i skolan i sitt segregerade närområde om eleven mycket hellre vill bli en del av gemenskapen i innerstaden?
Det är fel väg att gå att förbjuda elever från att fritt välja gymnasium och det är fel att tvinga familjer att sätta sina barn i skolan i det segregerade närområdet. Icke desto mindre har även det fria skolvalet stora problem och behöver reformeras kraftigt. En anledning till att det ser ut som det gör är på grund av bristande information till framförallt familjer med lägre svenskkunskaper än genomsnittet. Kommunerna måste bidra med rådgivning så att alla kan fatta ett välgrundat val av skola.
Skolan är en av samhällets viktigaste byggstenar.
Låt oss värna dess roll och friheten med ett reformerat fortsatt fritt skolval!
\Publiken applåderar**

Moderatorn:

Tack Rex, nu lämnar vi över till Electricity för att lyssna till nästa huvudanförande.

Wired Electricity (VPK):

I det utopiska Sverige har alla en bra utbildning oavsett vilken skola de väljer, alla har ett bra jobb och ett bra liv oavsett vilka förutsättningar individen har - då skulle ett fritt skolval inte ens vara intressant förutom att kanske byta klassrumsutsikt. Nu lever vi inte i en utopi och det fria skolvalet är tyvärr bara fritt för vissa - alltså inte fritt.
Det fria skolvalet är fritt enbart i bemärkelsen att föräldrar kan välja skola åt sina barn - sedan tar friheten slut. Frihet är komplicerat och bygger på andra faktorer som avgör valmöjligheten, bland annat möjligheten att ordna transport vid lång sträcka eller möjligheten att flytta närmre den skola som önskas. Skolors rykten är avgörande i hur föräldrarna väljer och det kan tydligt ses att högutbildade föräldrar placerar sina barn i högpresterande skolor medan lågutbildade placerar sina barn så nära hemmet som möjligt oavsett hur skolan presterar. Detta leder till den segregation i skolor vi ser idag där barn från högutbildade och rika områden enbart träffar barn från samma omständigheter, skolorna blir en socioekonomisk bubbla där andra perspektiv väljs bort genom ett så kallat “fritt” skolval.
De högpresterande friskolorna väljer också högpresterande elever trots köbildning för att de kostar minst och vinsterna kan gå ner i fickan hos ägarna och inte tillbaka till resurser för skolan. De däremot resurskrävande och lågpresterande eleverna hamnar tillsammans i lågpresterande kommunala skolor så den skolpeng som eleverna kommer med räcker inte till för de som behöver stöd. Högpresterande elever bland lågpresterande elever skapar också motivation utan att hämma deras egen prestation, däremot är bristen på högpresterande elever direkt destruktiv och skapar en lågpresterande kultur. Detta är varken rättvist eller ansvarsfullt, vi måste gemensamt se till att ge alla elever samma chans att välja sin framtid - inte sin skola.
\Publiken applåderar**

Moderatorn:

Tack Electricity. Nu ger vi ordet till Rex, som får ge sin första av två repliker.

Rex (KS):

Men är det då verkligen värt att avskaffa det fria skolvalet för alla? I grund och förskola är det familjerna som har dagordningsmakten vid skolvalet men när barnen växer och ska välja gymnasium besitter dessa en valfrihet som är unik i svensk historia. Varför ska kommunen diktera var kompetenta och flitiga niondeklassare ska gå i gymnasiet?
Vi i Konservativ Samling delar Vänsterpartiet Kommunisternas uppfattning i frågan kring grundskolorna, vi ser en ökande segregation och betygsinflation vilket givetvis är mycket dåligt, däremot är vi oense om vägen till jämlikhet. En tillbakagång till närhetsprincipen hade endast gjort segregerade områden utanför i skolan, då dessa tvingas tillsammans in i en skola. Så var ligger problemet egentligen?
Betygsinflationen leder till ojämlikhet och ändrar förutsättningarna för elevernas gymnasieval, därför hade till exempel en central rättning av de nationella proven varit önskvärd för att säkerställa kvalitén i betygen. Vilket hade resulterat i lika förutsättningar och lika val oavsett var du gick i skolan, samtidigt som det fria skolvalet värnas.
För vi anser återigen att det är viktigt för familjer och elever att fritt få välja skola, det ger eleverna möjligheter till nya gemenskaper utanför grannskapet, möjligheten att få välja en pedagogisk inriktning som passar just dem...
\Moderatorn harklar sig och signalerar att tiden är slut**
… och en uppfriskande blandning av elever på gymnasieskolorna i staden.
\Publiken applåderar**

Moderatorn:

Tack Rex. Nu lämnar vi över till Electricitys första replik.

Wired Electricity (VPK):

Friskolereformen, som diskuteras, infördes 1992 och innebar att friskolor kunde startas och att föräldrarna utifrån sin verklighetsuppfattning fick diktera barnets skolval. Gymnasievalet innefattas inte av detta då det alltid varit valbart, både i valet att välja att gå gymnasium men också vilket - alltså är detta inte relevant.
Områden kring skolorna är sällan homogena och består av en blandning av hög- och låginkomstområden vilket skulle innebära att om närhetsprincipen återinförs så skulle dessa barn onekligen träffas och dela perspektiv. Som det ser ut idag reser barn till höginkomsttagare till rikare områden och finare skolor för att få sin utbildning medan låginkomsttagare stannar kvar. Med andra ord motverkar föräldrarnas verklighetsuppfattning och värderingar integration och allas rätt till lika utbildning.
Valet mellan alternativa pedagogiska inriktningar kräver kunskap som idag påverkas främst av föräldrarnas förutsättningar till högre utbildning som vi konstaterat att inte alla har, vilket leder till att ett fritt skolval blir en klassfråga. Den “uppfriskande blandning” som nämns existerar inte på skolorna höginkomsttagare skickar sina barn till så onekligen har inte det fria skolvalet lett till ökad integrering eller jämlikhet.
Vad det gäller betygsinflationen håller vi med varandra, central rättning skulle säkerställa att alla elever får samma bedömning oavsett var de bor.
\Publiken applåderar**

Moderatorn:

Tackar. Nu är det dags för Rex slutreplik.

Rex (KS):

Det fria skolvalet som infördes 1992 är fortfarande mycket relevant, speciellt eftersom VPK verkar för ett avskaffande av fritt skolval samt läxor och betyg. Detta innebär att VPK vill ta bort det fria meritokratiska valet även för gymnasiet och därav dess relevans.
Har företrädaren någonsin satt sin fot i något av utanförskapsområdena utanför Stockholm eller Göteborg? Där låginkomsttagare och invandrare samlats på samma plats, har skapat ett mycket homogent område och närhetsprincipen i dessa områden hade varit förödande.
Den problematiken motdebattören lyfter är något som går att motverka genom att införa “medvetna val” i kommunerna, där alla familjer får rätt till rådgivning gällande skolvalet och olika pedagogiska inriktningar. Detta hade onekligen lett till en utökad jämlikhet i städernas skolor.
Partiföreträdaren verkar också glömma att många barn har fritidsaktiviteter och liknande efter skolan. Att då tvinga barnen att stanna i sitt trista och homogena bostadsområde hade inneburit en slakt av ideella föreningar.
Så vad har egentligen VPK i grunden emot det fria skolvalet? Det enda argumentet som slängts mot oss är att det leder till segregation, vilket är direkt felaktigt då närhetsprincipen hade varit förödande för möjligheten till klassresor mellan förort och stad.
Varför är vänsterpartiet kommunisterna rädda för att familjer ska få fatta sina egna beslut?
\Publiken applåderar**

Moderatorn:

Tack, precis i tid. Nu lämnar vi över till Electricity för kvällens sista anförande.

Wired Electricity (VPK):

Det fria skolvalet och gymnasievalet är två olika saker varav det ena inte är något som diskuteras. Att dra likamedtecken mellan invandrare och låginkomsttagare är en grogrund för utanförskap och rasism vilket också anekdotisk bevisföring gällande utanförskapsområden i storstäderna blir. Rasism och fördomar kring utanförskap och låginkomsttagare hör inte till diskussionen.
Angående de “medvetna val” som omtalas finns informationen tillgänglig, problematiken ligger i att det är välbemedlade som vet om den samt har tid och ork att sätta sig in i de olika valmöjligheterna - möjligheter som sämre bemedlade inte har på samma sätt. Den bästa lösningen är att ta bort valmöjligheten och se till att skolan är så bra som den kan bli med statligt finansierade medel.
Hur ideella föreningar skulle ta skada av att barnen går i skolan närmast hemmet är oklart, om nu barnets fritidsintresse inte finns i närområdet uppstår samma klassrelaterade problematik som med skolvalet och påverkar de ideella föreningarna precis lika mycket.
Dessa flertalet argument mot det fria skolvalet är evidensbaserade, att Konservativ Samling inte ser dessa problem är djupt problematiskt - vägen framåt kan inte vara fördomsfull då jag är övertygad om att vi alla vill det bästa för Sverige och dess invånare.
\Publiken applåderar**

Moderatorn:

Och med det sagt vill jag tacka både Raphus Cucullatus Rex och Wired Electricity för att de tog sig tid att komma hit och debattera. Ett stort tack riktar jag också till publiken, som visade stor respekt för våra debattörer. Slutligen vill jag även tacka er, tittarna där hemma, för att ni tog er tid att lyssna till denna debatt, på återseende!
\Publiken applåderar**
\Cool outromusik**
submitted by Gurktwerk to ModellMedia [link] [comments]


2020.04.12 16:36 Alajv3 Alajv3 håller tal i Umeå för andra gången på en vecka

I vanlig ordning är det givetvis mycket folk samlat, vädret är så vackert som det kan bli för att vara en norrländsk kuststad i mitten av april, humöret är på topp, "Beväpna Er" kan höras spelas i bakgrunden osv osv allt är fantastiskt helt enkelt
Kära umebor!
Nu är det andra gången på en vecka som jag talar för er, talar för vår stad och vår kommun. Det kan kännas som att det är onödigt men jag tycker faktiskt att det är viktigt när vi ser röstfiskarna snirkla sig runt norrlandskusten.
Moderaternas vice partiledare var här för inte mindre än en timme sedan och pratade. Han sade då följande "Jag kommer till er idag med ett problem, och det problemet kallas brister i välfärden." För mig personligen känns det bra att moderaterna äntligen erkänner vad deras politik gör för Umeå och Norrland - ja hela nationen om vi ska vara sån.
Det är ganska magstarkt att komma upp hit söderifrån och klaga på politiken som bedrivs i Umeå när kommunen har styrts av Socialdemokrater i princip oavbrutet förutom under 3 år sedan kommunen bildades. Folket verkar uppenbarligen uppskatta politiken som de har röstat för och i egenskap av före detta kommunalråd måste jag säga att det är anmärkningsvärt att komma hit och klaga på socialdemokratisk politik som t.ex gratis kollektivtrafik och kalla det för skatteslöseri.
Jag vet inte vilken verklighet moderaterna lever i men i min och eran verklighet, kära umebor, är det väl självklart att alla ska ha möjlighet att resa runt omkring i vår vackra kommun och fantastiska region utan att kostnaden ska vara ett hinder. I Umeå kommun har vi under många år satsat massvis med pengar på vår kollektivtrafik och har bland den bäst utbyggda kollektivtrafiken i hela landet bland kommuner av samma storlek. Att kalla människors frihet för skatteslöseri är om något ett hån som visar tydligt på skiljelinjer i svensk politik. Tänk på det i valet som kommer i Juni, att en högerseger kan innebära att era kostnader i vardagen ökar markant då kollektivtrafiken helt plötsligt blir dyr.
Det är också lite roande att höra att moderaterna anser att militären är en av de viktigaste delarna i samhället. Uppenbarligen viktigare än fri rörlighet och att få människors vardagar att gå ihop med ett starkt samhälle. Jag vet inte hur ni känner men jag tror inte att någon här annat än de inresta moderaterna känner jättestarkt för att börja prioritera vår militär över vår kollektivtrafik. I Sverige har vi inte varit i krig på över 200 år och ändå tror moderaterna att militären måste prioriteras. Vi socialdemokrater tror inte på att rätt väg att gå är att bygga ut militären. Vi tror att ett starkare samhälle är det som kommer att göra Sverige tryggare. För visst är något fel när vi prioriterar att diskutera lag och rätt över fritidsgårdarna eller lärare. Att göra att bra samhälle bättre handlar inte om att montera upp övervakningskameror eller att ha en polis vid varje gathörn. För oss socialdemokrater handlar det om att se till att människor får en bra uppväxt och inte hamnar i kriminalitet, och gör du det så ska det finnas en väg tillbaka in i samhället. När du behöver samhället så ska samhället finnas där för dig.
Att prata om bidragstak är också något moderaterna tycker är viktigt. Men samtidigt som de pratar om bidragstak vägrar de prata om vinsttak. Tänk nu efter i ett par sekunder. Vad tror ni kostar mest? Att någon som behöver bidrag får dessa begränsade eller att det finns ett stort svart hål dit pengar från det offentliga försvinner rätt till skatteparadis och till dem som redan har mycket.
Visst är det helt otroligt. Det går uppenbarligen att trycka in oändligt med dumheter som ändå inte säger något på under en och en halv minut. Moderaterna presenterar inga lösningar som kommer att göra Sverige bättre. Det är helt naivt att tro att samhället kommer bli bättre av att avskaffa gratis kollektivtrafik och införa ett bidragstak. För såvitt jag förstår den moderate vice partiledaren är det de enda konkreta reformerna de kommer att driva igenom i regeringsställning. För det kommer uppenbarligen att gynna Sverige.
Mina vänner, i valrörelsen lovade vi mycket. Vi lovade att beskatta kapital i högre utsträckning, vi lovade att presentera 2000-talets största skolreform och vi lovade att aktivt jobba för att göra Sverige mer jämlikt. Och vi har faktiskt levererat detta. Under vår tid i regering har vi gjort enorma insatser för att göra Sverige bättre och ta tillbaka jämlikheten. Det är givetvis upp till er, kära umebor, att bestämma vad ni röstar på vid valet i Juni. Men låt mig säga såhär för att avsluta.
Visst är det väl märkligt att socialdemokraterna kan lova och leverera konkret politik som gör stora förändringar för folket i Norrland men också hela landet. Visst är det väl märkligt att socialdemokraterna träffar väljare och talar på torg omkring i våra norrlandslän. Och visst är det väl märkligt att den enda gången det går att se en borgare norr om Stockholm är när det är ett par månader kvar till valet och rösterna behöver fiskas.
Det är ni som bestämmer vad ni vill bli representerade av och vem som ska representera er, men tro mig när jag säger att jag alltid kommer stå upp för Norrland och bedriva en politik som gynnar oss, men också hela landet. Jag finns trots statsrådsämbetet alltid att få tag i året om och har ni frågor eller funderingar är jag inte längre än ett mail eller en kaffekopp bort.
För mig handlar det om att vara nära väljarna och vardagen. Att förstå de riktiga problemen som finns i kommunen och i länet. Oavsett om det är Norrbotten eller Jämtland du bor i. Västernorrland eller Västerbotten. Vi lovar förändring och vi levererar förändring. Med ett fortsatt folkligt styre blir det mindre snack och mer verkstad. Vi ses igen kära umebor, senast första maj men jag utesluter inte att det blir tidigare! Önskar att det gick att säga detsamma om högern men de lär väl komma några gånger fram till valet och sen försvinna fram tills nästa val. För det är så de fungerar.
Tack för att ni har lyssnat, ni har varit helt fantastiska att ha som publik!
Givetvis är det mycket applåder och hurrarop för Umeå är fan bland de sossigaste platserna i vårt land och det är helt otroligt att högern på riktigt tror att Norrland helt plötsligt älskar monarki och bidragstak när de tidigare get blanka fan i Norrland.
submitted by Alajv3 to ModellMedia [link] [comments]


2020.02.11 11:01 colorglosverige1 HÄR FILMAR VI COLORGLO REPARATIONER

HÄR FILMAR VI COLORGLO REPARATIONER

https://preview.redd.it/xquqpjpsp9g41.jpg?width=2352&format=pjpg&auto=webp&s=2d2f86365397ee1977e7cff9fcafb80c0d0c19e8
Strax är företagsfilmen klar där det dokumenteras skinnreparation, vinyl reparation, lädervård och skinnfärgning. Även fina utlåtande från några av våra stora kunder HedinBil och Bildeve filmades. Många kunder tycker våra reparationer är så välgjorda att man bör se de dem i verkligheten för att tro på resultaten från före-efter-bilderna. Men man får inte glömma att ColorGlo funnits sedan 1976. På huvudkontoret i Minneapolis arbetas ständigt med utveckling av produkter och reparationer. ColorGlo är idag världsledande på reparation och restauration av läder, vinyl, plast och tyg. Det finns över 1500 ColorGlo specialister representerade i över 50 länder. ColorGlo etablerades 2008 i Sverige och har idag öppnat på 15 orter. Även Danmark, Norge och Finland kommer inom det närmsta året få utbildade ColorGlo specialister. Samtliga utbildningar i Norden sker på ColorGlos service center i Helsingborg. Franchisekonceptet bygger på patenterade och miljövänliga produkter samt en enorm “know-how” kunskap inom företaget. Genom både internationella och nationella träffar årligen sker en konstant utveckling av ColorGlo.
När filmen är klar lägger vi givetvis ut den här på www.colorglo.se och på våra andra sociala nätverk som Facebook, Twitter, Youtube och Instagram med flera. Tills dess fortsätter vi att Reparera, Restaurera och givetvis Imponera!
Så här blev resultatet av ColorGlo filmen: http://youtu.be/WLZW9t69qWM
submitted by colorglosverige1 to u/colorglosverige1 [link] [comments]


2019.10.30 23:24 lordgaynut Den där ”jag vet inte vem du är ibland”

Idag mina vänner hände nog en av de stelaste sakerna. Jag var på väg till tåget och satte mig på bussen från mitt hus. När jag går av bussen för att gå till tåget möter jag på en grabb jag halvkänner såhär.
Ni vet när man träffar på nån för en vecka sen och man kom överens bra och snacka mycket men inte har kontakt utanför? Precis så. Vad gör man då? Ska man hälsa då eller? Ska man ba gå förbi och låtsas vara främlingar? Jag måste ju va socialt handikappad eller nåt för jag sa ingenting, jag hälsade inte utan jag bara gick förbi samtidigt som vi båda stirra på varandra. Hur fan tar man sig ur detta sen när man träffar på dem igen? Ska man bara låtsas som inget hänt eller?
submitted by lordgaynut to swedishproblems [link] [comments]


2019.10.30 13:06 Randompunkt Högström och Everbergsituationen

Situationen i fråga - Everberg blir knockad efter rörig situation
Högström blir inte anmäld med följande motivering:
SHL:s domarchef Tomas Thorsbrink har tillsammans med domarna och referenspersoner tittat på bråket mellan Dennis Everberg och Marcus Högström i efterhand.
– Marcus Högström har handsken på sig och slår. För att det ska anmälas till disciplinnämnden ska det vara något grövre. Att du är ute efter att skada, att det är ett regelrätt slagsmål, att två stycken slåss och en matar massor med slag på en spelare som är försvarslös. Eller ett slag i ansiktet utan handske, då anmäls det också, förklarar Thorsbrink.
Domarna på isen nöjde sig med att dela ut två minuters utvisning för Everberg och Högström.
– Man kan fundera i det här fallet att det skulle vara ett större straff, att han (Högström) skulle ha åkt på en fem minuter fighting, för nu fick de lika mycket bägge två. Det var två minuter var. Det är det regelverk som finns.
Enligt reglerna spelar det ingen roll att Djurgårdsbacken Marcus Högström står i båset och har fast mark under fötterna till skillnad från Dennis Everberg som står ute på isen.
– Står en på isen och en utanför isen räknas det som bägge står på isen. Bara för att man står i båset är det inte ett högre straff. Däremot är det mer onaturligt att man slåss från båset än ute på isen. Utifrån det perspektivet tycker jag att när vi har tittat på det ska Djurgårdsspelaren ha mer straff än Röglespelaren har, så klart, säger Tomas Thorsbrink.
Everberg har fått hjärnskakning och riskerar att missa matcher med både klubb och landslag
Hur är det med Dennis Everberg?
Inte bra. Dennis var inte på isen idag och kommer inte att spela imorgon. Det är en hjärnskakning.
Cmores expert Sanny Lindström ger sin syn på situationen
I slutskedet av matchen var det sedan lagets kapten Marcus Högström tur att visa prov på dåligt omdöme och frustration när han knockade Dennis Everberg från båset i en situation han själv startade. Med drygt fem minuter kvar av den tredje perioden åker Dennis Everbergs klubba in i Djurgårdens bås efter en närkamp med Robin Norell och träffar Marcus Högström. Det är inte alls ovanligt att spelares klubbor kan åka in motståndarns bås i samband med närkamper och det är då inte heller helt ovanligt att spelaren som blir träffad rycker tag lite i klubban likt Högström gjorde igår. Nu höll dock Högström kvar Everbergs klubba som sin tur skickar upp en handske i Högström ansikte. Isolerar vi dessa händelser så ska det rendera i två minuters utvisning för holding the stick på Högström och två minuters utvisning för roughing på Everberg. Det som dock är viktigt att förtydliga är att Everbergs smäll inte på något sätt är så pass våldsam att den ska ge ett hårdare straff än två minuter. Det som sedan sker, och jag initialt missade under kommenteringen, var hur Högström sätter sin vänster hand/arm i bakhuvudet på Everberg efter att han dragit av honom hjälmen och sedan fullkomligt knockar honom med en rak höger. När jag sett det i efterhand ett flertal gånger kan jag bara konstatera att det var väldigt fult och fegt agerat av Högström. Framförallt kombinationen att låsa fast huvudet med vänster arm och sedan skicka på en kraftig höger är det jag reagerar på. Det är faktiskt väldigt, väldigt respektlöst både mot Everberg men också mot det egna laget och tydliggör mer än något annat frustration från lagets kapten. På det sätt som Djurgården spelar just nu och den roll som Högström är tilltänkt att ha är det såklart oförsvarbart. Det här handlar inte om att visa karaktär, jävlaranamma eller att stå upp för sitt lag. Jag tror faktiskt inte att någon kan försvara Högströms agerande, även om smällen inte skedde helt oprovocerat, vad det med en fullkomligt onödig brutalitet. Hur SHL och dess disciplinära råd kan göra bedömning att den inte ska anmälas ställer jag mig helt oförstående till.
submitted by Randompunkt to Ishockey [link] [comments]


2019.09.13 14:30 TaoQingHsu Två intressanta historier om Dongpo Su och zen mästare Fo Yin


Buddhastaty, barmhärtighet och visdom, National Palace Museum, Taipei, Taiwan
Dongpo Su var litteratur av sångdynastin i Kina (A.D. 960-1270). Han var en begåvad och lysande man i kinesisk poesi, och hade också en officiell ställning på den tiden. Men han hade alltid frustrerande och oroliga saker i hjärtat när han var en officiell person. Därför gick han in i Buddhas väg för att be om befrielsen från lidandet och hade gjort en bra vän med zenmästaren Fo Yin.
Fo Yin var en professionell buddhistisk munk i Zen. Dongpo Su och Fo Yin kände varandra mycket väl och lärde sig ofta av varandra genom att utbyta åsikter i litteratur och buddhism. Men Fo Yin vann vanligtvis varje gång, vilket gjorde att Dongpo Su kände sig obalanserad i hjärtat. Därför var Dongpo Su ofta avsikten att skämma bort Fo Yin.
En dag satt de två männen ansikte mot ansikte och gjorde en meditation under en tidsperiod. Dongpo Su frågade zen mästaren Fo Yin en fråga om ett infall:
"Vad tycker du vad jag är, när jag sitter i meditation nu?"
Zen mästare Fo Yin sa:
"Du ser ut som en" Fo "." ("Fo eller Fu" översätts från kinesiska. Det betyder "Buddha")
Dongpo Su var full av stolthet efter att ha lyssnat.
Vid denna tid frågade zenmästaren Fo Yin Dongpo Su:
"Vad tycker du om min kroppshållning?"
Dongpo Su svarade honom utan hänsyn:
"Du ser ut som en hög med skit. ”
Zen mästare Fo Yin log och stängde sina två palmer tillsammans och sa till honom:
"E mi tuo fo" är översatt från kinesiska. Det betyder Amitabha Buddha, och betyder också lycka och perfektion i livet. På kinesiska och Taiwan säger buddhisterna "e mi tuo fo" till varandra som hälsning ord för att välsigna varandra. Det är ett traditionellt bruk inom buddhismens område från det antika Kina.)
Efter att Dongpo Su kom hem, visade han stolt över sin syster och sa:
"Jag vinner äntligen den här gången. Zen mästare Fo Yin förlorar. ”
Hans yngre syster var en intelligent tjej som inte instämde i Dongpo Su efter att ha lyssnat på honom om hela berättelsen och sa till honom: "Broder, du har förlorat det värsta av ditt liv idag! Eftersom det är fullt av "Fo" i hjärtat av zenmästaren Fo Yin ", är något känt väsen sett som" Fo "i sitt hjärta. Det är därför han ser dig som "Fo". Men ditt hjärta är helt snuskigt och orent. Det är därför du ser sex-rötter-rening zen mästare Fo Yin som en skit. Förlorade du inte dåligt? (De sex rötterna betyder ögon, öron, näsa, tunga, kropp och hjärta eller sinne.)
Dongpo Su skämdes för att vrida sitt skägg med fingret och kom överens med sin yngre systers synvinkel.
Efter en tidsperiod hade Dongpo Su framsteg i meditation dag för dag.
Det var en gång, efter att Dongpo Su hade gjort meditationen, skrev han gärna en dikt:
"Mitt huvud berör landet
för att respektera himlen i himlen.
Mitt inre lilla ljus
Skenar den stora världen.
De åtta vindarna blåser
Kan inte flytta mig.
Rätt sitter på den lila-gyllene lotus är jag. ”
Då bad han ett barn att korsa floden för att skicka denna dikt till zenmästaren Fo Yin, och låt honom döma hur är hans framsteg i meditation.
Zen mästare Fo Yin log på efter att ha läst dikten. Han tog handfullt en röd kinesisk skrivborste och skrev två stora kinesiska tecken på nämnda dikt:
"Fang pi" (det betyder fynd, det vill säga en flykt av gas från tarmar. "Fang pi" är översatt från kinesiska tecken. Det betyder också "det är skit!")
Sedan gav han det tillbaka till barnet för att skicka tillbaka till Dongpo Su.
Dongpo Su förväntat ursprungligen att Fo Yin skulle ge honom mycket beröm. Men när han såg de två röda stora karaktärerna "fang pi" i brevet kunde han inte vara mycket arg och bröt ut i förbannelser:
"Fo Yin går verkligen långt för att förolämpa mig. Han lovar inte mig. Jag släppte det. Varför förbannar han mig? Jag måste genast korsa floden och argumentera med honom. ”
Under den här tiden hade zenmästaren Fo Yin redan stängt den stora dörren och haft en resa utanför. Endast en koppling publicerades på dörren, som sa:
"De åtta vindarna blåste inte kunna röra dig.
En pigg träffar dig för att korsa floden. ”
Dongpo Su deep skämdes och hade suckat att han inte var lika bra som Fo Yin i att öva meditationen.
(Åtta vindar betyder beröm, förlåtelse, förlåtelse, berömmelse, fördel, nedgång, lidande och njutning. Det betyder att åtta förhållanden från utsidan, som är som vind, kan påverka vårt hjärta, sinne, viljan och handlingen i att öva meditation). English: Two interesting stories about Dongpo Su and zen master Fo Yin
https://sweden-bvlwu.blogspot.com/2018/06/tva-intressanta-historier-om-dongpo-su.html
submitted by TaoQingHsu to u/TaoQingHsu [link] [comments]


2019.08.22 22:31 Rialety Inget täcke eller kudde till bäddsoffan

Så jag är på semester ensam i Tyskland och har hyrt en airbnb för en vecka. Jag har aldrig flugit eller varit ensam tidigare i ett annat land så detta problem som uppstod hos mig tog fram svensken inom mig.
Jag kom till min lägenhet som jag har hyrt på kvällen runt 8-tiden på söndagen trött, ängslig och små-hungrig från resan. Jag träffar hyresvärden och tar mig en titt runt lägenheten, han ger mig nycklarna och jag säger att det ser najs ut. Jag tackar och säger hej då efter att ha fått lite mer information gällande utcheckning och en visning i lägenheten.
När jag kollade runt i lägenheten så såg jag att det var en bäddsoffa, så när hyresvärden stack tänkte jag ta och kolla efter kuddar och täcke men jag hittade inga. Jag var helt förvirrad och nervös och tänkte bara, hur fan ska jag sova nu?!
Som svensken man är så tog jag och gjorde en sorts pyjamas med en tröja och jogging byxor och gick å la mig.
Dagen efter kontaktade jag mina vänner i Tyskland (som jag träffade idag torsdag) och skrev och frågade om det fanns någon butik i närheten som man kunde handla något täcke i eller liknande. De vart ju förvånade och sa att det ska redan finnas i lägenheten hos en airbnb och att jag ska kontakta hyresvärden.
Ängslig som man är så vågade jag nästan inte men tanken slog mig att det är bättre att fråga hyresvärden efter att jag har varit här i en natt än att fråga efter 3-4 dagar. Skrev till hyresvärden och frågade om det fanns något täcke och kuddar till bäddsoffan och då förklarade han att det finns i en låda under en av sittdynorna på soffan.
Mina tyska vänner och brorsan dog av skratt när jag pratade om incidenten idag och jag undrar vart jag kan ta vägen och försvinna från denna jord.
Snälla hjälp mig!
submitted by Rialety to swedishproblems [link] [comments]


2018.12.23 15:33 Jezii_ Spökhistoria: Vad köpte jag på nätet?

Jag har skrivit en spökhistoria och behöver lite feedback. Jag är ingen van skribent men gillar att skriva och vill bli bättre. Detta är en fiktiv berättelse och jag kallar den: Vad köpte jag på nätet?
Har du hört talas om ”mysteri-box”? Du vet, en sån där låda du kan köpa på e-bay och liknande e-handelssidor, med ett okänt innehåll. Kort sagt så köper du en låda utan att veta vad den innehåller. Du får sedan en överraskning när du får hem lådan och öppnar den. Denna berättelse kommer handla om en sådan låda.
Först ska jag kort berätta vem jag är. Jag är en 25-årig tjej som bor i en småstad. Bortsett från min katt bor jag ensam i en hemtrevlig lägenhet. På dagarna har jag ett kontorsjobb och på min fritid träffar jag ofta vänner eller familj. Det är ett helt normalt och ganska stillsamt liv. I alla fram tills nu.
Det hela började en helt vanlig kväll. Jag låg i soffan med Youtube spelandes på TV-skärmen, men surfade mest på mobilen, trött efter dagen jobb. På TV:n rullade Youtube-klipp efter Youtube-klipp då jag för längesedan slutat köa klipp jag ville se. Plötsligt fångade ljudet från TV:n min uppmärksamhet och jag tittade upp. Det visade sig att det glada skriket från en Youtuber var reaktionen av att öppna en mysteri-box. Efter att ha sett ytterligare ett par klipp med Youtubers som öppnade sina mysteri-box framför kameran blev jag lite sugen på att själv klicka hem en. Jag tänkte att det kunde vara en kul grej. Kul grej... Om jag bara hade vetat...
Efter några dagar hade jag nästan glömt bort mitt köp men blev glatt överraskad när jag efter jobbet såg att jag fått ett sms om att jag hade ett paket att hämta. På vägen hem svängde jag förbi mitt postombud för att hämta ut paketet. Det är alltid mycket folk som ska hämta ut paket efter 16-tiden; alla på väg hem efter jobbet. Under tiden jag väntade på min tur fantiserade jag om vad som kunde finnas i låda. Jag hade betalt 300kr för den, vilket jag tycket var en lagom summa för att lådans innehåll skulle vara mer än bara billig skit, samtidigt som jag hade råd att förlora pengarna om det visade sig att innehållet var skit. -Nr: 42!, ropades ut och jag vaknade till ur mina fantasier och gick fram till disken för att uträtta mitt ärende. Efter flera minuters letande kom killen i butiken tillbaka från lagret med ett stort paket på en vagn. -OJ, det var större än jag förväntat mig, utbrast jag när jag såg paketet. Lådan var över 1x1 meter och minst lika hög. Jag var tacksam över att jag fick låna vagnen för att rulla ut paketet till bilen. Jävlar vad tungt, tänkte jag när jag lyfte in lådan i bagageutrymmet på bilen. Är det en IKEA-möbel eller vad kan det vara?, undrade jag och min nyfikenhet växte sig ännu större.
Efter att jag med lite möda fått in paketet i min lägenhet pustade jag ut och hängde av mig jackan, skorna, nycklarna och handväskan. -Nu ska vi se vad det är för mysteri-box, sa jag för mig själv då jag hämtade en kniv i köket för att skära upp tejpen som täckte lådans öppning. Min katt kom nyfiket fram för att lukta på lådan. -Den som packade har då verkligen inte snålat med tejpen, sa jag till katten samtidigt som jag skar genom tejpens alla lager. Helt plötsligt fräste katten till och sprang iväg från lådan i rasande fart. Jag har aldrig sett min annars så lugna katt fräsa åt något på det sättet, så jag sprang efter henne in i köket. Hon satt och tryckte under en stol och ville inte prata med mig. Ja, ja... tänkte jag och gick ut i hallen för att äntligen få se vad lådan innehöll. När jag kom ut till lådan var kartongkanterna uppvikta. Hmm... vek jag upp lådans kanter? Ja, det gjorde jag väl utan att tänka på det, antog jag. Jag tittade ner i lådan och förvånades över vad jag såg. I botten låg ett ouijabräde. ENDAST ett ouijabrädet. Jag plockade upp brädet och kliade mig i huvudet. Jag vägde brädet i handen och det vägde inte mer än vad man kan förvänta sig att ett spelbräde som är som ett A3-papper i storlek och ca 0,5cm tjockt. Jag tittade ner i lådan och undersöker det tomma utrymmet med handen för att sedan väga ouijabrädet en gång till i handen. Förbryllad la ner spelbrädet på golvet för att lyfta lådan, för att se om det var lådan i sig som hade varit så tung. Ännu mer förvånad och fundersam blev jag när jag efter flera lyft konstaterat att lådan inte vägde mer än en vanlig papplåda. Men paketet hade ju vart så tungt att bära in... visst hade det det... jag stod och stirrade på lådan ett tag och funderade på om jag blivit galen då jag inte kunde förstå varför det inte fanns någon förklaring till lådans vikt som plötslig minskat. Sedan bestämde jag mig för att laga lite mat och släppa mysteriet med lådan. Jag var nog bara trött efter att jag stirrat på en datorskräm hela dagen. Jag ser mig själv som en förnuftig person och tror att allt har en naturlig förklaring även om man inte ser den på en gång. Därför tänkte jag att mysteriet inte var något att grubbla sig gråhårig över.
Efter maten tog jag mig en ordentligare titt på ouijabrädet som funnits i lådan. Det hade alfabetets bokstäver i två prydliga rader, orden ”ja”, ”nej”, ”hej” och ”hejdå”, inramat av en mönstrad ram mot den ljusa bakgrunden. Det var allt. Spelbrickan, alltså den plattan som ska ligga på spelbrädet och som deltagarna ska lägga sina fingrar på, hade inte följt med. Tur att jag inte betalade mer för lådan, tänkte jag. Men det kunde bli kul att prova brädet under en spelkväll i framtiden tänkte jag samtidigt. Jag och mina vänner hade ofta spelkvällar då vi drack vin och spelade brädspel, vilket framåt småtimmarna kunde sluta hur som helst. Antingen blev någon osams över reglarna i Monopol eller så så firade vi alla att vi vunnit då ingen var nykter nog att veta vems tur det var i fia-med-knuff.
Den natten sov jag oroligt och när jag vaknade var jag allt annat än utsövd. Trött gick jag upp för att starta kaffebryggaren och ge katten mat, allt enligt min inövade morgonrutin. Katten som alltid kommer till matskålen så fort hon hör ljudet av kylskåpet som öppnas kom inte denna morgon. Istället hittade jag henne under soffan där hon verkade ha spenderat natten. Efter att ha sträckt in handen och klappat henne tänkte jag att jag skulle ha lite koll på henne så hon inte var sjuk. Detta beteende var inte likt henne. Efter att jag fått i mig lite frukost begav jag mig till jobbet.
När jag kom hem den dagen fick jag en konstig känsla så fort jag kom in i lägenheten. En känsla av att jag inte var ensam. Jag skakade av mig känslan och gick istället för att titta i kattens matskålar. Hon hade ätit upp mjuk-maten och även en del av torrfodret. Skönt, då verkar hon inte vara sjuk fast att hon bettet sig lite märkligt. Senare på kvällen skulle jag leta fram rena kläder till morgondagen. Garderobsdörren stod på glänt vilket det ofta gjorde då jag slarvade med att stänga den. På golvet av garderoben låg en klänning som halkat av sin galge. Eftersom det var en av mina finare klänningar som hängde längst in i garderoben var det egentligen lite konstigt att den halkat av galgen då jag inte varit så långt in i garderoben och rotat på länge. Utan att tänka nämnvärt på det plockade jag upp klänningen och hängde tillbaka den på en ledig galge. Efter att ha plockat fram kläder stängde jag garderobsdörren så att det skulle se lite städat och ordningsamt ut.
Denna natten sov jag bra, bortsett från att jag vaknat till ett par gånger av att jag hört ljud. Eftersom katten är vaken större delen av nätterna somnade jag om på en gång då jag visste att ljuden bara berodde på min fyrbenta hårboll. På morgonen ville jag minnas att ljuden som väckt mig hade påmint om fotsteg. Men jag visste ju att det bara hade varit katten. Hennes små tassar måste blandats med mina drömmar och fått mig att minnas något annat än verkligheten. Katten låg även denna morgon under soffan men kom tveksamt fram till matskålarna när frukosten serverats. Efter att ha ätit lite sprang hon in under soffan igen. Innan jag åkte till jobbet bestämde jag mig för att hämta en halsduk i garderoben då termometern visade att temperaturen var betydligt kallare än gårdagen. Garderobsdörren stod på glänt idag igen. Konstig... jag var säker på att jag stängt den dagen innan. Men kanske hade jag slarvat och den glidit upp de centimeterna den stod öppen. Jag ryckte åt mig en grå halsduk och begav mig ut i kylan.
Återigen fick jag en konstig känsla då jag kom hem denna dag. Jag kanske börjar bli sjuk eller något, tänkte jag, för att sedan leta efter katten och se hur hon mådde. Hon kröp ut från soffan för att sedan göra mig sällskap i köket då jag lagade mat. Under tiden jag åt skrev jag med mina vänner i våran gruppchatt. Lisa undrade vad vi alla hade för oss i helgen. Jag kom då att tänka på mitt ouijabräde och föreslog att vi skulle ha spelkväll hemma hos mig. Då alla tyckte att det var en bra ide bestämde vi att vi skulle ses hos mig på lördagskvällen.
Denna natten sov jag oroligt igen. Jag väcktes av ett ljud jag inte kunde identifiera och när jag tände lampan tyckte jag mig se en skugga i dörröppningen till sovrummet. Skuggan såg ut att vara från en människa men jag såg den endast en sekund då den försvann i riktning mot köket. Jag blev osäker på om det var mina trötta ögon och faktumet att jag var yrvaken som fått mig att se fel. Inte kunde jag ha sett en skugga av någon. Min rationella del av hjärnan tänkte att det var nog bara katten som i skenet av lampan fått en skugga mycket större än hennes verkliga storlek. Men känslan av att jag faktiskt sett en människoliknande skugga förbryllade mig så mycket att jag reste mig upp och gick ut i hallen och tände lampan. Jag var inte rädd att det skulle vara någon i lägenheten. Som sagt så tror jag att allt har en naturlig förklaring och därför ville jag se om det var katten som var uppe och gick. Kunde jag bara se att det var hon skulle jag kunna somna om utan att tänka mer på saken. -Hallå gumma?, frågade jag och tittade runt utan att se henne. Är det du som är uppe och går? Hon svarade med ett jamande som kom från soffan. Jag gick till in i vardagsrummet och böjde mig ner och sträckte in handen under soffan. När min hand strök över hennes mjuka päls hörde jag ett svagt spinnande från henne. Hon måste sprungit in och lagt sig här precis nu antog jag. Jag gick ut i köket för att passa på att dricka ett glas vatten, mest eftersom jag ändå var uppe. När jag åter gick mot sovrummet kom katten efter för att göra mig sällskap. När jag lade mig ner och drog upp täcket upptäckte jag att katten stannat upp och stirrade med skarp blick på den halvöppna garderobsdörren. Djupt inne i den lilla kattkroppen hörde jag ett morrande formas. Ljudet steg och blev till ett fräsande som följdes av att hon sprang ut i vardagsrummet och jag hörde hur hon klämde sig in under soffan. Jag förstod inte vad som flugit i henne.
Nattens uppvaknande hade fått mig att vara extra seg denna fredag. När jag till slut kom hem efter veckans jobb bestämde jag mig för att beställa pizza istället för att laga mat. Det var ju trots allt helg nu, så då kunde jag äta skräpmat utan att skämmas. Medan jag väntade på att pizzan skulle levereras städade jag inför spelkvällen och gästerna som skulle komma dagen efter. När jag skulle flytta på ouijabrädet som blivit liggandes på bordet fick jag se ett glas som stod på brädet. Jag kunde inte minnas att jag satt något glas på brädet men måste ställt ifrån mig det utan att tänka på det. Det var antagligen vattenglaset från natten då jag varit yrvaken och förvirrad. När jag pockade upp glaset fick jag se att det stod placerat precis över order ”hej” på spelbrädet. Jag skrattade till för mig själv. Lite ironiskt att jag satt glaset så perfekt över ”hej”. -Hej, finns det några spöken här, sa jag med löjlig röst och skrattade igen. ouijabrädet lade jag in i mitt skåp bland alla de andra brädspelen. Jag fortsatte städningen med att plocka upp en tröja från golvet som jag kastade in i garderoben. Samtidigt som jag stängde garderobsdörren plingade dörrklockan och jag skyndade dit för att få min efterlängtade pizza.
På lördagsmorgonen sov jag ut. Efter att ha legat vaken en stund lockade jag på katten. Det var en av våra rutiner att hon kom in och la sig i sängen när jag hade sovmorgon. Jag valde att tro att hon tyckte det var lika mysigt som jag med morgonmys, men egentligen ville hon nog få upp mig ur sängen så att jag skulle ge henne mat. Men denna morgon kom hon inte. Jag hörde henne jama ute i köket men in till sovrummet ville hon inte komma. Efter ytterligare en stund i sängen gick jag till slut upp. Då fick jag se att garderobsdörren åter stod öppen. Börjar gångjärnen bli slitna eller vad är det som gör att dörren inte längre håller sig stängd? Jag stängde dörren och kontrollerade att det klickade till innan jag ryckte i den för att känna att den var ordentligt stängd och inte kunde glida upp. Jag kan irritera mig onödigt mycket på sådana små saker som en dörr som glider upp om man slarvar att stänga den. Men nu var dörren i alla fall stängd ordentligt.
Efter frukosten gjorde jag mig i ordning för att gå ut och göra lite ärenden. Bland annat skulle jag köpa kex och ost till kvällen. Jag behövde även ta en sväng förbi systembolaget för att köpa en bag-in-box inför spelkvällen. När jag stod framför spegeln i badrummet och tog på mig mina smycket märkte jag att min silverring var borta. Jag har en liten skål med lock vid handfatet där jag förvarar de smycken som jag oftast använder. Där förvarar jag min silverring som jag fått av Lisa och Agnes när jag fyllt 20. Men nu var den inte där. Jag kunde inte förstå vart den tagit vägen. Den låg alltid där om den inte satt på mitt finger. Det var en ganska enkel ring med sparsam utsmyckning, men det var min favorit. Jag letade en stund för att försäkra mig om att den inte låg utanför skålen eller i burken med hårsnoddar. Men jag hittade den ingenstans. Fundersam fortsatte jag sätta upp håret innan jag gav mig ut för att fixa mina ärenden.
Efter att ha uträttat mina ärenden spenderade jag eftermiddagen med att kolla på film. När det blev dags att byta från mysbyxor till något finare för kvällen fann jag åter igen garderobsdörren öppen. -Va-fan, svor jag för mig själv. Jag stängde ju dig... dörrjävel... muttrade jag medan jag valde bland jeansen som hängde på galgarna.
När klockan var lite efter sex plingade det på dörren och Lisa stod med ett stort leende och en systemetkasse i handen. Vi hade precis hällt upp var sitt glas vin när det plingade igen och Agnes och Sara gjorde oss sällskap. Det dröjde inte länge innan Clara och Therese hade anslutit. Ett par timmar senare hade vi ätit ost och kex, pratat om allt och inget och druckit vin så att vi alla var fnittriga. -Nu är det dags att vi spelar något!, utbrast Therese som alltid var full av energi. -Vad vill ni spela?, frågade jag medan jag gick mot skåpet där alla mina brädspel låg. Jag hade inte berättat för tjejerna om mysteri-boxen jag köpt, eller om ouijabrädet. Det hade bara inte blivit av. När jag öppnade skåpet såg jag genast ouijabrädet jag lagt in kvällen innan. På brädet låg min silverring som saknades från badrummet. Jag frös till i hela kroppen när jag såg ringen ligga placerad perfekt över ”hej”. Ringen ramade in ordet på ett sätt som krävt att den som lagt ringen där placerat den med vilje och med viss precision. HUR FAN HAMNADE RINGEN DÄR?!, undrade jag. Nog för att jag blivit lite virrig och glömsk de senaste dagarna... men jag var helt, HELT säker på att det inte var jag som lagt ringen där. Det fanns ingen annan som kunde gjort det heller. Men det måste ha varit någon annan... hur hamnade den annars där. Snabbt ryckte jag åt mig ringen och satte den på mitt finger. -Åh, ett ouijabräde! Det måste vi prova! Lisa sträckte sig framför mig för att få tag på spelbrädet upprymd över fyndet. Efter att ha upptäckt ringen på spelbrädet var jag inte det minsta sugen på att prova brädet. -Spelbrickan man ska ha på brädet saknas, sa jag i ett försök att förhindra spelet. -Det gör väl inget, vi kan ta ett glas eller något, kontrade Lisa. Obehaget steg i min kropp. -Då blir det ju inte på riktigt, sa jag och försökte dölja obehaget och skräcken som infunnit sig i mig. Jag tog spelbrädet från Lisa och lade det ovanpå det axelhöga skåpet för att snabbt säga: -Vad sägs som en omgång Trivial pursuit? Det var det första spelet jag sett i skåpet och jag spelade gärna vad som helst, så länge det inte var ouija. Sagt och gjort så spenderades kommande timme med en omgång Trivial pursuit och ännu mera vin. Efter det blev det några glas till och tre omgångar Alias. Vi hade det riktigt trevligt och stämningen var på topp. Alla vara vid det här laget ganska berusade vilket resulterade i oavbrutet skratt åt saker som i nyktert tillstånd inte hade varit särskilt roligt. Lisa kom tillbaka från toan med ouijabrädet i sin hand. -När jag var på toa hände det något konstigt, sa hon ganska allvarlig. -Vad då?, frågade Agnes och Sara i kör. -Det kom ett spöke och sa att vi måste spela ouija. Lisa tappade masken och skrattade ut de sista ordet i meningen vilket resulterade i att vi andra brast i gapskratt vi också. Jag också. Det var förmodligen vinet och den goda stämningen som fått obehaget över ouijabrädet att försvinna. I denna stund mindes jag nog inte ens ringen jag hittat där tidigare på kvällen. Hur som helst så protesterade jag inte mot att spela denna gång. Agnes drack upp det sista av sin GT och vände glaset upp och ner på brädet. -Hur börjar vi?, frågade hon då hon svalt den stora klunken. -Vi säger hej. Antar jag? Clara tittar på oss andra för att se om någon hade invändningar. -Vi måste fråga om det finns någon ande här. Och be den om ett tecken! Nästan vrålar Therese ut. Therese blir oftast ännu mer energisk än vanligt då hon får alkohol i sig. -Och alla måste ha fingrarna på glaset. Annars funkar det typ inte, sa Lisa och la sitt finger på glasets botten. Vi andra följde efter. -Finns det någon ande här, sa Lisa med tillgjord mörk röst så påminde om en skräckfilm. Det fick oss alla att brista ut i skratt. Håll kvar fingrarna, skrattade Lisa, annars fungerar det inte. -Vilket tur att vi har med en expert, skrattar jag och gav Lisa en menande blick. -Haha, om du har en examen i ouija så får du gärna ta över, skrattar hon. Men först vill jag se ett inramat diplom. Vi skrattade i flera minuter innan vi samlade oss och Lisa åter sa: -Finns det någon ande här så ge oss ett tecken. I en halv minut satt alla tysta och väntade på att något skulle hända. Jag tror inte att någon av oss förväntade oss att något skulle hända. Vi hade ryckts med i stämningen och lyssnade spänt samtidigt som vi tittade på spelbrädet. Så plötsligt hörde vi ett knackande. För en sekund stelnade vi till men Agnes kunde inte hålla minen utan avslöjade sig själv med ett fniss. -Ha ha, trodde du vi skulle gå på det eller?, frågade Clara. -Ni ville ha ett tecken och det fick ni, skämtade Agnes. -Jag tänker ta en rök-paus, någon som vill med?, frågade Sara som är den enda av oss som röker. Det slutade med att vi alla gick ut på min lilla balkong. Den friska, kyliga luften var ett skönt avbrott. Efter två cigg gick vi alla in igen. Jag slängde ett öga mot ouijabrädet och fick se glaset stå placerat över ”hej”. -Lämnade vi glaset på hej?, frågade jag de andra. -Vad pratar du om?, frågade Lisa. -Spelbrädet, sa jag. Lämnade vi glaset på ”hej”? Jag kom på mig själv med att låta irriterad och hoppades att ingen hörde det. -Det kanske är anden som säger hej, skrattade Agnes retsamt och de andra stämde in i skratt. Jag tog bort glaset och plockade med ett par andra glas ut till diskhon. -Therese och Lisa ska spela ett parti schack och vi slår vad om vem som vinner, ropar Clara inifrån tv-rummet. Vem satsar du på? -Therese, svarar jag snabbt. Lisa är för full för att ens veta hur pjäserna ska ställas upp. Jag hade delvis rätt. Lisa fick upp spelpjäserna men var inte nykter nog att minnas vilken spelpjäs som fick gå på vilket sätt. Partiet blev kort och efter en skål för vinnaren tyckte vi alla att det var dags att avsluta kvällen. Jag bar ut all disk till diskhon medan tjejerna tog på sig ytterkläderna. Sedan följde jag dem ner för trapporna och vinkade av dem vid busshållplatsen som låg 20-tal meter från min port. Kylan bet i kinderna och det var skönt att komma in i den varma lägenheten igen. Jag var trött och orkade inte bry mig om att borsta tänderna utan gick raka vägen till sovrummet. När jag passerade bordet där ouijabrädet låg kvar stod där ett glas. Glaset stod upp-och-ner rakt över ”hej”. Jag gick fram och tittade förbryllat på glaset. Jag var långt ifrån nykter men jag hade plockat ut alla glas till diskhon innan jag följt tjejerna ut. Obehaget som ouijabrädet åstadkom fyllde min kropp på nytt. Då tröttheten tog över ställde jag ner glaset på bordet med en övertalande tanke om att ”jag missade bara glaset, det har stått där hela tiden. Jag är för full för att minnas det bara”. Spelbrädet ville jag i alla fall inte se mer av så jag la in det i skåpet igen och stängde skåpdörren. Sedan gick jag in i sovrummet, klädde av mig och somnade på två minuter.
Ett ljud hade väckt mig. Det var mörkt i rummet och mitt huvud var tungt och snurrigt. -Kom hit kissen, lockade jag på katten då det måste ha varit henne jag hört. Som svar fick jag ett fräsande som kom utifrån hallen. Jag tände lampan för att se vad klockan var och kanske kunde jag även få svar på vad katten hade fräst åt. Ljuset av lampan stack i ögonen. När ögonen hade börjat vänja sig såg jag en svag skugga på väggen. Skuggans konturer bildade gestalten av en smal, människoliknande varelse. Men skuggan såg inte ut som skuggan från någon som stått framför lampan, för skuggan var inte alls så kompakt, utan snarare som skuggan från en tunn gardin som släpper igenom det mesta av ljuset. En svag skugga. Skuggan var rakt framför mig och jag kunde inte se något som orsakade den. Instinktivt kastade jag blicken mot garderobsdörren. Den stod öppen. Denna gången var jag inte säker på att jag stängt den. Mitt fokus flyttades tillbaka till skuggan. Om det var skuggan av en människa var det en kort människa. Smal, eller rättare sagt spinkig och armarna längs dess sidor såg oproportionerligt långa ut och fingrarna lika så. Eventuellt kan det ha varit naglar som fick fingrarna att se längre ut. Jag tog in dess utseende på några sekunder innan jag la märke till att skuggan inte kunde komma från något i rummet. Skuggan från en möbel rör sig inte. Det gjorde skuggan. Inte som en direkt rörelse, utan den var bara inte still. Som det lätta gunget som blir när en människa andas. Hela min kropp stelnade till och skräcken fyllde varje millimeter av mig. Jag slutade andas då jag var rädd att skuggan skulle lägga märke till mig. Jag utgick från att skuggan var något levande. Om det var skuggan eller det som måste orsaka skuggan som skrämde mig kunde jag inte reda ut. En skugga har ju alltid en källa, men skuggans källa skulle i så fall finnas framför mina ögon vilket den inte gjorde. Jag låg paralyserad av skräck i cirka en minut innan jag tog mod till mig att snabbt släcka och dra täcket över huvudet. Tack vare allt vin jag druckit under kvällen somnade jag om efter kanske en halvtimme.
Jag vaknade av att solen sken in på mig. Med en gång påmindes jag av nattens händelse. Hade det bara varit en dröm? Jag hoppades det men det hade varit alldeles för verklighetstroget för att vara en dröm. Vad kastar en skugga utan att synas? Tänkte jag och kände hur obehaget fick det att vändas i magen. Jag hade ingen lust att ligga kvar i sängen utan gick upp för att distrahera tankarna med att städa. Huvudvärken påminde mig om allt vin jag druckit kvällen innan. Jag gick fram till väggen där skuggan visat sig under natten. Nu lystes väggen upp av solljuset. Trots att jag sett samma beigea tapet varje dag synade jag den noga efter fläckar eller något annat som kunde förklara om nattens upplevelse trots allt hade varit en synvilla. Men inget. Jag gick fram till garderoben och stängde dörren med en bestämt smäll. Jag behövde kaffe. Mycket kaffe och en Alvedon. Så snart jag startat kaffebryggaren och gett katten mat gick jag in till vardagsrummet för att städa undan. Katten jamade godmorgon underifrån soffan. Då fick jag se det. Ouijabrädet stod på bordet med ett glas på. Jag visste att glaset var placerat på ”hej” redan innan jag kommit hela vägen fram till brädet. Jag hejdade mig i steget och tog sedan mod till mig och gick fram till brädet. Mycket riktigt stod glaset över ”hej”. Jag tog ett djup, långt andetag. Andades in... och ut. Sedan ryckte jag åt mig glaset och spelbrädet och gick ut i köket. Spelbrädet kastade jag ner i papperskorgen. Det var för stort och endast ena hörnet gick ner i sophinken men de sket jag i. Nu skulle det förbannade spelbrädet ut. Jag ringde min mamma samtidigt som jag kläde på mig och hällde upp kaffer i min termosmugg. Jag frågade mamma om hon var hemma och sa att jag inte hade något för mig idag så jag tänkte komma på besök. Sanningen var att jag inte stod ut med att vara hemma i lägenheten hela dagen. Inte efter det som hänt under natten. Jag började på riktigt tro att jag var galen. Mamma sa att hon var hemma hela dagen och om jag kom kunde vi äta en god middag ihop. Det skulle bli trevligt.
På bussen på väg till mamma försökte jag reda ut tankarna. Hade jag börjat gå i sömnen, fast att jag aldrig gjort det tidigare? Var det i sömnen jag hade plockat fram ouijabrädet från skåpet. Nä... det kändes inte troligt. Och varför placerades alla saker över ”hej”. Vadå hej? Vem eller var det kanske VAD vill säga hej? Och varför öppnas garderobsdörren jämt? Är det verkligen bara gångjärnen som har blivit slitna? Eller är det någon som öppnar dörren när jag inte är hemma? Varför beter sig katten så konstigt? Allt hade börjat med den där mysteri-boxen. Lådan hade varit väldigt tung när jag hämtade den. Men då jag öppnat den var varken lådan eller dess innehåll tungt. Jag drack mitt varma kaffe med rynkade ögonbryn. Jag var så irriterad men ännu mera rädd. Vad jag var rädd för visst jag ju inte ens. Skuggan jag sett under natten MÅSTE ha orsakats av något. Allt har en naturlig förklaring, även om man inte alltid ser den med en gång, mediterade jag för mig själv. Vem hade ens skickat ett spelbräde i en så stor låda? Hm... lådan hade varit tung... kunde det vara så att det funnits något mer i lådan... något som avsändaren hade velat bli av med... något som hade med ouijabrädet att göra? Kan brädet ha hämtat något från andra sidan som sedan följt med brädet hem till mig. Något som nu ville ha min uppmärksamhet... något som inte hör hemma i denna värld och därför inte syns? Kan något som inte syns ge en skugga...? Bussen stannade och jag vaknade upp ur mina tankar och skyndade mig av.
Jag hade en trevlig dag med mamma men jag kunde inte sluta tänka på att konstig som hänt det senaste. Mamma märkte att jag svävade iväg i tankarna och frågade flera gånger vad jag tänkte på. -Inget, försäkrade jag henne. Jag har sovit lite dåligt bara. Jag kunde inte förklara för henne om allt konstigt. Vad skulle jag säga? Att det kanske finns något i min lägenhet, att garderoben behöver nya gångjärn, katten beter sig konstigt och att jag glömt vart jag ställt mina vattenglas. Ingen människa håller väl koll på vart de ställer sina glas! Jag insåg hur paranoid jag skulle ha låtit om jag sagt detta högt. Jag ville inte oroa henne men jag passade ändå på att fråga om jag någon gång gått i sömnen som barn. -Nej, det kan jag aldrig minnas att du gjort. Varför undrar du det? Mamma tyckte såklart att det var en konstig sak att fråga apropå ingenting. -Nej, inget särskilt. Bara en grej jag och tjejerna pratade om igår, ljög jag för att avfärda samtalet.
Det hann bli kväll innan jag till slut tog bussen hem. För varje meter bussen åkte växte sig obehaget större i mig. Stegen upp för trappan var tunga och när jag vridit om nycklarna i låset tog jag ett djupt andetag och sa till mig själv: ”Skärp dig! Allting har en förklaring. Och spöken finns inte. Det vet du”. Sedan öppnade jag dörren och klev in i lägenheten. Allt var som vanligt och jag andades ut och kände mig dum som låtit tankarna spinna iväg. Nycklarna hängde jag i nyckelskåpet på väggen och ytterkläderna hängde jag av mig vid hatthyllan. När jag kom in i vardagsrummet såg jag ouijabrädet stå på bordet. Denna gången var det ett av mina halsband som låg på brädet. Det var ett av de smycken jag förvarade i badrummet vanligtvis. Nu låg det placerat över ”hej”. Blodet frös till is i ådrorna. Jag blev rasande över rädslan som fyllde mig och hanterade det genom att bestämt och hastigt ta upp spelbrädet och med full kraft bryta det på mitten över mitt knä. Jag la ihop de två halvorna och bröt det på nytt över knät. Med bestämda steg gick jag sedan ut i köket och slängde bitarna i sopphinken igen. Denna gången gick hela spelbrädet, rättare sagt bitarna av det, ner helt i sophinken. Jag tryckte till bitarna lite extra så att de tog emot i botten. -Jag är inte galen, mumlade jag irriterat till mig själv och styrde stegen tillbaka till vardagsrummet. Halsbandet satte jag runt halsen. Nu kunde det inte hamna på det dumma spelbrädet såvida ingen slet de från min hals, resonerade jag. Efter det tog jag en dusch och tvättade håret. Det var en kort dusch. Klockan var mycket och imorgon blev det en ny vecka. Efter duschen gjorde jag mig i ordning för kvällen och det sista jag tänkte göra var att släcka ner i lägenheten. Jag släckte i köket och gick vidare till vardagsrummet... Där, på bordet låg de trasiga ouijabrädet. Jag gick långsamt och tveksamt fram till det. De fyra bitarna låg tätt ihop som att någon försökt laga det men inte haft varken tejp eller lim för att fästa bitarna i varandra. Över ”hej” låg mina nycklar. I några sekunder stod jag helt mållös och gapade med blicken fäst på spelbrädet. Hur...? var allt mina tankar kunde forma. Min ilska hade inte försvunnit. Enda förklaringen till att ouijabrädet och allt annat konstigt är att någon är i min lägenhet och flyttar sakerna. Någon som jag inte ser. Som inte låter sig bli sedd. Genast bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Jag beväpnade mig med en stekpanna och ficklampa innan jag gick in till garderoben i sovrummet. Dörren stod på glänt. Med stekpannan redo att slå till vem, eller vad, som kunde finnas där inne lyste jag igenom garderoben. Jag flyttade på kläderna för att försäkra mig om att det var tomt. Det var det. Efter att ha sökt igenom hela lägenheten lyste jag igenom garderoben en gång till. Hela tiden med stekpannan i högsta hugg. Nu andades jag ut och slappnade av för första gången sedan jag kommit hem. Det var ingen i min lägenhet. Bara jag och katten. Och dörren var låst. Hade det varit någon här var den inte det längre. För säkerhets skull lät jag några lampor vara tända när jag gick och lade mig.
Vettskrämd vaknade jag upp. Jag vet inte vad som väckt mig men jag var säker på att något var fel. Försiktigt sträckte jag ut armen och letade upp lampknappen som tände sänglampan. 03.00 visade klockan. Paniken sköt igenom mig då jag plötsligt insåg att sänglampan var en av de lampor jag lämnat tänd. Sakta vred jag på huvudet för att se ut över rummet. Framför sängen såg jag samma skugga jag sett natten innan. Den var ännu mer obehaglig än jag mindes den. Med sina långa smala armar. Skuggan var fortfarande svag som från en tunn gardin. Skuggan rörde sig mot mig. Den sträckte sina oproportionerligt långa knotiga fingrar mot mig. Jag höll andan och hjärnan kunde inte formulera en enda tanke. Skräcken paralyserade mig. Skuggan tog ytligare ett steg närmre. Med armarna sträckta mot mig tog den sig över sänggaveln och kröp sakta mot mig. När den kommit fram till min bröstkorg sträckte den på sig, lutat över mig. De knotiga fingrarna kom närmre mitt ansikte... Jag måste ha svimmat för plötsligt vaknade jag upp med ett ryck. Jag drog häftigt efter andan medan jag kastade mig efter lampknappen. Lampans ljus kastade ett skarpt ljus över rummet. Tomt. Förvirrad och skräckslagen som jag var kastade jag mig ut i köket och greppade stekpannan jag lämnat framme från kvällen. Jag kollade först att dörren var låst. Sedan sökte jag igenom lägenheten säkert tio gånger utan att hitta något. Inget ovanligt alls. Bara katten som jamade under soffan.
Nu är klockan 05.48 och jag är inne på min åttonde kopp kaffe. Om en timme ska jag ringa till jobbet och sjukskriva mig för dagen. Idag ska jag göra mig av med ouijabrädet för gott. De fyra bitarna ligger fortfarande på soffbordet framför mig. Prydligt och tätt intill varandra. Ditlagda av den där hemska saken. Min ytterdörr har varit låst hela natten och jag vet att det inte är något som varken kommit in eller gått ut genom den. Om skuggan som anföll mig är en ond demon, ett spöke, en poltergais eller något annat vet jag inte. Jag bryr mig inte. Vad det än är så är det av ondo. Jag känner det i varje nerv i kroppen. Min rimligaste gissning är att personen som skickade ouijabrädet till mig hade framkallat något som inte hör hemma i vår värld. Något som följde med i lådan till mig. Så fort affärerna öppnar ska jag åka och köpa tändvätska och sedan ta mig ut i skogen och bränna ouijabrädet. Jag sväljer den sista klunken kaffe, vänder koppen upp och ner, placerar den över ordet ”hej då” och säger högt och tydligt ”HEJ DÅ”.
0
submitted by Jezii_ to sweden [link] [comments]


2018.12.23 15:28 Jezii_ Spökhistori: Vad köpte jag på nätet?

Jag har skrivit en spökhistoria och behöver lite feedback. Jag är ingen van skribent men gillar att skriva och vill bli bättre. Detta är en fiktiv berättelse och jag kallar den: Vad köpte jag på nätet?

Har du hört talas om ”mysteri-box”? Du vet, en sån där låda du kan köpa på e-bay och liknande e-handelssidor, med ett okänt innehåll. Kort sagt så köper du en låda utan att veta vad den innehåller. Du får sedan en överraskning när du får hem lådan och öppnar den. Denna berättelse kommer handla om en sådan låda.
Först ska jag kort berätta vem jag är. Jag är en 25-årig tjej som bor i en småstad. Bortsett från min katt bor jag ensam i en hemtrevlig lägenhet. På dagarna har jag ett kontorsjobb och på min fritid träffar jag ofta vänner eller familj. Det är ett helt normalt och ganska stillsamt liv. I alla fram tills nu.
Det hela började en helt vanlig kväll. Jag låg i soffan med Youtube spelandes på TV-skärmen, men surfade mest på mobilen, trött efter dagen jobb. På TV:n rullade Youtube-klipp efter Youtube-klipp då jag för längesedan slutat köa klipp jag ville se. Plötsligt fångade ljudet från TV:n min uppmärksamhet och jag tittade upp. Det visade sig att det glada skriket från en Youtuber var reaktionen av att öppna en mysteri-box. Efter att ha sett ytterligare ett par klipp med Youtubers som öppnade sina mysteri-box framför kameran blev jag lite sugen på att själv klicka hem en. Jag tänkte att det kunde vara en kul grej. Kul grej... Om jag bara hade vetat...
Efter några dagar hade jag nästan glömt bort mitt köp men blev glatt överraskad när jag efter jobbet såg att jag fått ett sms om att jag hade ett paket att hämta. På vägen hem svängde jag förbi mitt postombud för att hämta ut paketet. Det är alltid mycket folk som ska hämta ut paket efter 16-tiden; alla på väg hem efter jobbet. Under tiden jag väntade på min tur fantiserade jag om vad som kunde finnas i låda. Jag hade betalt 300kr för den, vilket jag tycket var en lagom summa för att lådans innehåll skulle vara mer än bara billig skit, samtidigt som jag hade råd att förlora pengarna om det visade sig att innehållet var skit. -Nr: 42!, ropades ut och jag vaknade till ur mina fantasier och gick fram till disken för att uträtta mitt ärende. Efter flera minuters letande kom killen i butiken tillbaka från lagret med ett stort paket på en vagn. -OJ, det var större än jag förväntat mig, utbrast jag när jag såg paketet. Lådan var över 1x1 meter och minst lika hög. Jag var tacksam över att jag fick låna vagnen för att rulla ut paketet till bilen. Jävlar vad tungt, tänkte jag när jag lyfte in lådan i bagageutrymmet på bilen. Är det en IKEA-möbel eller vad kan det vara?, undrade jag och min nyfikenhet växte sig ännu större.
Efter att jag med lite möda fått in paketet i min lägenhet pustade jag ut och hängde av mig jackan, skorna, nycklarna och handväskan. -Nu ska vi se vad det är för mysteri-box, sa jag för mig själv då jag hämtade en kniv i köket för att skära upp tejpen som täckte lådans öppning. Min katt kom nyfiket fram för att lukta på lådan. -Den som packade har då verkligen inte snålat med tejpen, sa jag till katten samtidigt som jag skar genom tejpens alla lager. Helt plötsligt fräste katten till och sprang iväg från lådan i rasande fart. Jag har aldrig sett min annars så lugna katt fräsa åt något på det sättet, så jag sprang efter henne in i köket. Hon satt och tryckte under en stol och ville inte prata med mig. Ja, ja... tänkte jag och gick ut i hallen för att äntligen få se vad lådan innehöll. När jag kom ut till lådan var kartongkanterna uppvikta. Hmm... vek jag upp lådans kanter? Ja, det gjorde jag väl utan att tänka på det, antog jag. Jag tittade ner i lådan och förvånades över vad jag såg. I botten låg ett ouijabräde. ENDAST ett ouijabrädet. Jag plockade upp brädet och kliade mig i huvudet. Jag vägde brädet i handen och det vägde inte mer än vad man kan förvänta sig att ett spelbräde som är som ett A3-papper i storlek och ca 0,5cm tjockt. Jag tittade ner i lådan och undersöker det tomma utrymmet med handen för att sedan väga ouijabrädet en gång till i handen. Förbryllad la ner spelbrädet på golvet för att lyfta lådan, för att se om det var lådan i sig som hade varit så tung. Ännu mer förvånad och fundersam blev jag när jag efter flera lyft konstaterat att lådan inte vägde mer än en vanlig papplåda. Men paketet hade ju vart så tungt att bära in... visst hade det det... jag stod och stirrade på lådan ett tag och funderade på om jag blivit galen då jag inte kunde förstå varför det inte fanns någon förklaring till lådans vikt som plötslig minskat. Sedan bestämde jag mig för att laga lite mat och släppa mysteriet med lådan. Jag var nog bara trött efter att jag stirrat på en datorskräm hela dagen. Jag ser mig själv som en förnuftig person och tror att allt har en naturlig förklaring även om man inte ser den på en gång. Därför tänkte jag att mysteriet inte var något att grubbla sig gråhårig över.
Efter maten tog jag mig en ordentligare titt på ouijabrädet som funnits i lådan. Det hade alfabetets bokstäver i två prydliga rader, orden ”ja”, ”nej”, ”hej” och ”hejdå”, inramat av en mönstrad ram mot den ljusa bakgrunden. Det var allt. Spelbrickan, alltså den plattan som ska ligga på spelbrädet och som deltagarna ska lägga sina fingrar på, hade inte följt med. Tur att jag inte betalade mer för lådan, tänkte jag. Men det kunde bli kul att prova brädet under en spelkväll i framtiden tänkte jag samtidigt. Jag och mina vänner hade ofta spelkvällar då vi drack vin och spelade brädspel, vilket framåt småtimmarna kunde sluta hur som helst. Antingen blev någon osams över reglarna i Monopol eller så så firade vi alla att vi vunnit då ingen var nykter nog att veta vems tur det var i fia-med-knuff.
Den natten sov jag oroligt och när jag vaknade var jag allt annat än utsövd. Trött gick jag upp för att starta kaffebryggaren och ge katten mat, allt enligt min inövade morgonrutin. Katten som alltid kommer till matskålen så fort hon hör ljudet av kylskåpet som öppnas kom inte denna morgon. Istället hittade jag henne under soffan där hon verkade ha spenderat natten. Efter att ha sträckt in handen och klappat henne tänkte jag att jag skulle ha lite koll på henne så hon inte var sjuk. Detta beteende var inte likt henne. Efter att jag fått i mig lite frukost begav jag mig till jobbet.
När jag kom hem den dagen fick jag en konstig känsla så fort jag kom in i lägenheten. En känsla av att jag inte var ensam. Jag skakade av mig känslan och gick istället för att titta i kattens matskålar. Hon hade ätit upp mjuk-maten och även en del av torrfodret. Skönt, då verkar hon inte vara sjuk fast att hon bettet sig lite märkligt. Senare på kvällen skulle jag leta fram rena kläder till morgondagen. Garderobsdörren stod på glänt vilket det ofta gjorde då jag slarvade med att stänga den. På golvet av garderoben låg en klänning som halkat av sin galge. Eftersom det var en av mina finare klänningar som hängde längst in i garderoben var det egentligen lite konstigt att den halkat av galgen då jag inte varit så långt in i garderoben och rotat på länge. Utan att tänka nämnvärt på det plockade jag upp klänningen och hängde tillbaka den på en ledig galge. Efter att ha plockat fram kläder stängde jag garderobsdörren så att det skulle se lite städat och ordningsamt ut.
Denna natten sov jag bra, bortsett från att jag vaknat till ett par gånger av att jag hört ljud. Eftersom katten är vaken större delen av nätterna somnade jag om på en gång då jag visste att ljuden bara berodde på min fyrbenta hårboll. På morgonen ville jag minnas att ljuden som väckt mig hade påmint om fotsteg. Men jag visste ju att det bara hade varit katten. Hennes små tassar måste blandats med mina drömmar och fått mig att minnas något annat än verkligheten. Katten låg även denna morgon under soffan men kom tveksamt fram till matskålarna när frukosten serverats. Efter att ha ätit lite sprang hon in under soffan igen. Innan jag åkte till jobbet bestämde jag mig för att hämta en halsduk i garderoben då termometern visade att temperaturen var betydligt kallare än gårdagen. Garderobsdörren stod på glänt idag igen. Konstig... jag var säker på att jag stängt den dagen innan. Men kanske hade jag slarvat och den glidit upp de centimeterna den stod öppen. Jag ryckte åt mig en grå halsduk och begav mig ut i kylan.
Återigen fick jag en konstig känsla då jag kom hem denna dag. Jag kanske börjar bli sjuk eller något, tänkte jag, för att sedan leta efter katten och se hur hon mådde. Hon kröp ut från soffan för att sedan göra mig sällskap i köket då jag lagade mat. Under tiden jag åt skrev jag med mina vänner i våran gruppchatt. Lisa undrade vad vi alla hade för oss i helgen. Jag kom då att tänka på mitt ouijabräde och föreslog att vi skulle ha spelkväll hemma hos mig. Då alla tyckte att det var en bra ide bestämde vi att vi skulle ses hos mig på lördagskvällen.
Denna natten sov jag oroligt igen. Jag väcktes av ett ljud jag inte kunde identifiera och när jag tände lampan tyckte jag mig se en skugga i dörröppningen till sovrummet. Skuggan såg ut att vara från en människa men jag såg den endast en sekund då den försvann i riktning mot köket. Jag blev osäker på om det var mina trötta ögon och faktumet att jag var yrvaken som fått mig att se fel. Inte kunde jag ha sett en skugga av någon. Min rationella del av hjärnan tänkte att det var nog bara katten som i skenet av lampan fått en skugga mycket större än hennes verkliga storlek. Men känslan av att jag faktiskt sett en människoliknande skugga förbryllade mig så mycket att jag reste mig upp och gick ut i hallen och tände lampan. Jag var inte rädd att det skulle vara någon i lägenheten. Som sagt så tror jag att allt har en naturlig förklaring och därför ville jag se om det var katten som var uppe och gick. Kunde jag bara se att det var hon skulle jag kunna somna om utan att tänka mer på saken. -Hallå gumma?, frågade jag och tittade runt utan att se henne. Är det du som är uppe och går? Hon svarade med ett jamande som kom från soffan. Jag gick till in i vardagsrummet och böjde mig ner och sträckte in handen under soffan. När min hand strök över hennes mjuka päls hörde jag ett svagt spinnande från henne. Hon måste sprungit in och lagt sig här precis nu antog jag. Jag gick ut i köket för att passa på att dricka ett glas vatten, mest eftersom jag ändå var uppe. När jag åter gick mot sovrummet kom katten efter för att göra mig sällskap. När jag lade mig ner och drog upp täcket upptäckte jag att katten stannat upp och stirrade med skarp blick på den halvöppna garderobsdörren. Djupt inne i den lilla kattkroppen hörde jag ett morrande formas. Ljudet steg och blev till ett fräsande som följdes av att hon sprang ut i vardagsrummet och jag hörde hur hon klämde sig in under soffan. Jag förstod inte vad som flugit i henne.
Nattens uppvaknande hade fått mig att vara extra seg denna fredag. När jag till slut kom hem efter veckans jobb bestämde jag mig för att beställa pizza istället för att laga mat. Det var ju trots allt helg nu, så då kunde jag äta skräpmat utan att skämmas. Medan jag väntade på att pizzan skulle levereras städade jag inför spelkvällen och gästerna som skulle komma dagen efter. När jag skulle flytta på ouijabrädet som blivit liggandes på bordet fick jag se ett glas som stod på brädet. Jag kunde inte minnas att jag satt något glas på brädet men måste ställt ifrån mig det utan att tänka på det. Det var antagligen vattenglaset från natten då jag varit yrvaken och förvirrad. När jag pockade upp glaset fick jag se att det stod placerat precis över order ”hej” på spelbrädet. Jag skrattade till för mig själv. Lite ironiskt att jag satt glaset så perfekt över ”hej”. -Hej, finns det några spöken här, sa jag med löjlig röst och skrattade igen. ouijabrädet lade jag in i mitt skåp bland alla de andra brädspelen. Jag fortsatte städningen med att plocka upp en tröja från golvet som jag kastade in i garderoben. Samtidigt som jag stängde garderobsdörren plingade dörrklockan och jag skyndade dit för att få min efterlängtade pizza.
På lördagsmorgonen sov jag ut. Efter att ha legat vaken en stund lockade jag på katten. Det var en av våra rutiner att hon kom in och la sig i sängen när jag hade sovmorgon. Jag valde att tro att hon tyckte det var lika mysigt som jag med morgonmys, men egentligen ville hon nog få upp mig ur sängen så att jag skulle ge henne mat. Men denna morgon kom hon inte. Jag hörde henne jama ute i köket men in till sovrummet ville hon inte komma. Efter ytterligare en stund i sängen gick jag till slut upp. Då fick jag se att garderobsdörren åter stod öppen. Börjar gångjärnen bli slitna eller vad är det som gör att dörren inte längre håller sig stängd? Jag stängde dörren och kontrollerade att det klickade till innan jag ryckte i den för att känna att den var ordentligt stängd och inte kunde glida upp. Jag kan irritera mig onödigt mycket på sådana små saker som en dörr som glider upp om man slarvar att stänga den. Men nu var dörren i alla fall stängd ordentligt.
Efter frukosten gjorde jag mig i ordning för att gå ut och göra lite ärenden. Bland annat skulle jag köpa kex och ost till kvällen. Jag behövde även ta en sväng förbi systembolaget för att köpa en bag-in-box inför spelkvällen. När jag stod framför spegeln i badrummet och tog på mig mina smycket märkte jag att min silverring var borta. Jag har en liten skål med lock vid handfatet där jag förvarar de smycken som jag oftast använder. Där förvarar jag min silverring som jag fått av Lisa och Agnes när jag fyllt 20. Men nu var den inte där. Jag kunde inte förstå vart den tagit vägen. Den låg alltid där om den inte satt på mitt finger. Det var en ganska enkel ring med sparsam utsmyckning, men det var min favorit. Jag letade en stund för att försäkra mig om att den inte låg utanför skålen eller i burken med hårsnoddar. Men jag hittade den ingenstans. Fundersam fortsatte jag sätta upp håret innan jag gav mig ut för att fixa mina ärenden.
Efter att ha uträttat mina ärenden spenderade jag eftermiddagen med att kolla på film. När det blev dags att byta från mysbyxor till något finare för kvällen fann jag åter igen garderobsdörren öppen. -Va-fan, svor jag för mig själv. Jag stängde ju dig... dörrjävel... muttrade jag medan jag valde bland jeansen som hängde på galgarna.
När klockan var lite efter sex plingade det på dörren och Lisa stod med ett stort leende och en systemetkasse i handen. Vi hade precis hällt upp var sitt glas vin när det plingade igen och Agnes och Sara gjorde oss sällskap. Det dröjde inte länge innan Clara och Therese hade anslutit. Ett par timmar senare hade vi ätit ost och kex, pratat om allt och inget och druckit vin så att vi alla var fnittriga. -Nu är det dags att vi spelar något!, utbrast Therese som alltid var full av energi. -Vad vill ni spela?, frågade jag medan jag gick mot skåpet där alla mina brädspel låg. Jag hade inte berättat för tjejerna om mysteri-boxen jag köpt, eller om ouijabrädet. Det hade bara inte blivit av. När jag öppnade skåpet såg jag genast ouijabrädet jag lagt in kvällen innan. På brädet låg min silverring som saknades från badrummet. Jag frös till i hela kroppen när jag såg ringen ligga placerad perfekt över ”hej”. Ringen ramade in ordet på ett sätt som krävt att den som lagt ringen där placerat den med vilje och med viss precision. HUR FAN HAMNADE RINGEN DÄR?!, undrade jag. Nog för att jag blivit lite virrig och glömsk de senaste dagarna... men jag var helt, HELT säker på att det inte var jag som lagt ringen där. Det fanns ingen annan som kunde gjort det heller. Men det måste ha varit någon annan... hur hamnade den annars där. Snabbt ryckte jag åt mig ringen och satte den på mitt finger. -Åh, ett ouijabräde! Det måste vi prova! Lisa sträckte sig framför mig för att få tag på spelbrädet upprymd över fyndet. Efter att ha upptäckt ringen på spelbrädet var jag inte det minsta sugen på att prova brädet. -Spelbrickan man ska ha på brädet saknas, sa jag i ett försök att förhindra spelet. -Det gör väl inget, vi kan ta ett glas eller något, kontrade Lisa. Obehaget steg i min kropp. -Då blir det ju inte på riktigt, sa jag och försökte dölja obehaget och skräcken som infunnit sig i mig. Jag tog spelbrädet från Lisa och lade det ovanpå det axelhöga skåpet för att snabbt säga: -Vad sägs som en omgång Trivial pursuit? Det var det första spelet jag sett i skåpet och jag spelade gärna vad som helst, så länge det inte var ouija. Sagt och gjort så spenderades kommande timme med en omgång Trivial pursuit och ännu mera vin. Efter det blev det några glas till och tre omgångar Alias. Vi hade det riktigt trevligt och stämningen var på topp. Alla vara vid det här laget ganska berusade vilket resulterade i oavbrutet skratt åt saker som i nyktert tillstånd inte hade varit särskilt roligt. Lisa kom tillbaka från toan med ouijabrädet i sin hand. -När jag var på toa hände det något konstigt, sa hon ganska allvarlig. -Vad då?, frågade Agnes och Sara i kör. -Det kom ett spöke och sa att vi måste spela ouija. Lisa tappade masken och skrattade ut de sista ordet i meningen vilket resulterade i att vi andra brast i gapskratt vi också. Jag också. Det var förmodligen vinet och den goda stämningen som fått obehaget över ouijabrädet att försvinna. I denna stund mindes jag nog inte ens ringen jag hittat där tidigare på kvällen. Hur som helst så protesterade jag inte mot att spela denna gång. Agnes drack upp det sista av sin GT och vände glaset upp och ner på brädet. -Hur börjar vi?, frågade hon då hon svalt den stora klunken. -Vi säger hej. Antar jag? Clara tittar på oss andra för att se om någon hade invändningar. -Vi måste fråga om det finns någon ande här. Och be den om ett tecken! Nästan vrålar Therese ut. Therese blir oftast ännu mer energisk än vanligt då hon får alkohol i sig. -Och alla måste ha fingrarna på glaset. Annars funkar det typ inte, sa Lisa och la sitt finger på glasets botten. Vi andra följde efter. -Finns det någon ande här, sa Lisa med tillgjord mörk röst så påminde om en skräckfilm. Det fick oss alla att brista ut i skratt. Håll kvar fingrarna, skrattade Lisa, annars fungerar det inte. -Vilket tur att vi har med en expert, skrattar jag och gav Lisa en menande blick. -Haha, om du har en examen i ouija så får du gärna ta över, skrattar hon. Men först vill jag se ett inramat diplom. Vi skrattade i flera minuter innan vi samlade oss och Lisa åter sa: -Finns det någon ande här så ge oss ett tecken. I en halv minut satt alla tysta och väntade på att något skulle hända. Jag tror inte att någon av oss förväntade oss att något skulle hända. Vi hade ryckts med i stämningen och lyssnade spänt samtidigt som vi tittade på spelbrädet. Så plötsligt hörde vi ett knackande. För en sekund stelnade vi till men Agnes kunde inte hålla minen utan avslöjade sig själv med ett fniss. -Ha ha, trodde du vi skulle gå på det eller?, frågade Clara. -Ni ville ha ett tecken och det fick ni, skämtade Agnes. -Jag tänker ta en rök-paus, någon som vill med?, frågade Sara som är den enda av oss som röker. Det slutade med att vi alla gick ut på min lilla balkong. Den friska, kyliga luften var ett skönt avbrott. Efter två cigg gick vi alla in igen. Jag slängde ett öga mot ouijabrädet och fick se glaset stå placerat över ”hej”. -Lämnade vi glaset på hej?, frågade jag de andra. -Vad pratar du om?, frågade Lisa. -Spelbrädet, sa jag. Lämnade vi glaset på ”hej”? Jag kom på mig själv med att låta irriterad och hoppades att ingen hörde det. -Det kanske är anden som säger hej, skrattade Agnes retsamt och de andra stämde in i skratt. Jag tog bort glaset och plockade med ett par andra glas ut till diskhon. -Therese och Lisa ska spela ett parti schack och vi slår vad om vem som vinner, ropar Clara inifrån tv-rummet. Vem satsar du på? -Therese, svarar jag snabbt. Lisa är för full för att ens veta hur pjäserna ska ställas upp. Jag hade delvis rätt. Lisa fick upp spelpjäserna men var inte nykter nog att minnas vilken spelpjäs som fick gå på vilket sätt. Partiet blev kort och efter en skål för vinnaren tyckte vi alla att det var dags att avsluta kvällen. Jag bar ut all disk till diskhon medan tjejerna tog på sig ytterkläderna. Sedan följde jag dem ner för trapporna och vinkade av dem vid busshållplatsen som låg 20-tal meter från min port. Kylan bet i kinderna och det var skönt att komma in i den varma lägenheten igen. Jag var trött och orkade inte bry mig om att borsta tänderna utan gick raka vägen till sovrummet. När jag passerade bordet där ouijabrädet låg kvar stod där ett glas. Glaset stod upp-och-ner rakt över ”hej”. Jag gick fram och tittade förbryllat på glaset. Jag var långt ifrån nykter men jag hade plockat ut alla glas till diskhon innan jag följt tjejerna ut. Obehaget som ouijabrädet åstadkom fyllde min kropp på nytt. Då tröttheten tog över ställde jag ner glaset på bordet med en övertalande tanke om att ”jag missade bara glaset, det har stått där hela tiden. Jag är för full för att minnas det bara”. Spelbrädet ville jag i alla fall inte se mer av så jag la in det i skåpet igen och stängde skåpdörren. Sedan gick jag in i sovrummet, klädde av mig och somnade på två minuter.
Ett ljud hade väckt mig. Det var mörkt i rummet och mitt huvud var tungt och snurrigt. -Kom hit kissen, lockade jag på katten då det måste ha varit henne jag hört. Som svar fick jag ett fräsande som kom utifrån hallen. Jag tände lampan för att se vad klockan var och kanske kunde jag även få svar på vad katten hade fräst åt. Ljuset av lampan stack i ögonen. När ögonen hade börjat vänja sig såg jag en svag skugga på väggen. Skuggans konturer bildade gestalten av en smal, människoliknande varelse. Men skuggan såg inte ut som skuggan från någon som stått framför lampan, för skuggan var inte alls så kompakt, utan snarare som skuggan från en tunn gardin som släpper igenom det mesta av ljuset. En svag skugga. Skuggan var rakt framför mig och jag kunde inte se något som orsakade den. Instinktivt kastade jag blicken mot garderobsdörren. Den stod öppen. Denna gången var jag inte säker på att jag stängt den. Mitt fokus flyttades tillbaka till skuggan. Om det var skuggan av en människa var det en kort människa. Smal, eller rättare sagt spinkig och armarna längs dess sidor såg oproportionerligt långa ut och fingrarna lika så. Eventuellt kan det ha varit naglar som fick fingrarna att se längre ut. Jag tog in dess utseende på några sekunder innan jag la märke till att skuggan inte kunde komma från något i rummet. Skuggan från en möbel rör sig inte. Det gjorde skuggan. Inte som en direkt rörelse, utan den var bara inte still. Som det lätta gunget som blir när en människa andas. Hela min kropp stelnade till och skräcken fyllde varje millimeter av mig. Jag slutade andas då jag var rädd att skuggan skulle lägga märke till mig. Jag utgick från att skuggan var något levande. Om det var skuggan eller det som måste orsaka skuggan som skrämde mig kunde jag inte reda ut. En skugga har ju alltid en källa, men skuggans källa skulle i så fall finnas framför mina ögon vilket den inte gjorde. Jag låg paralyserad av skräck i cirka en minut innan jag tog mod till mig att snabbt släcka och dra täcket över huvudet. Tack vare allt vin jag druckit under kvällen somnade jag om efter kanske en halvtimme.
Jag vaknade av att solen sken in på mig. Med en gång påmindes jag av nattens händelse. Hade det bara varit en dröm? Jag hoppades det men det hade varit alldeles för verklighetstroget för att vara en dröm. Vad kastar en skugga utan att synas? Tänkte jag och kände hur obehaget fick det att vändas i magen. Jag hade ingen lust att ligga kvar i sängen utan gick upp för att distrahera tankarna med att städa. Huvudvärken påminde mig om allt vin jag druckit kvällen innan. Jag gick fram till väggen där skuggan visat sig under natten. Nu lystes väggen upp av solljuset. Trots att jag sett samma beigea tapet varje dag synade jag den noga efter fläckar eller något annat som kunde förklara om nattens upplevelse trots allt hade varit en synvilla. Men inget. Jag gick fram till garderoben och stängde dörren med en bestämt smäll. Jag behövde kaffe. Mycket kaffe och en Alvedon. Så snart jag startat kaffebryggaren och gett katten mat gick jag in till vardagsrummet för att städa undan. Katten jamade godmorgon underifrån soffan. Då fick jag se det. Ouijabrädet stod på bordet med ett glas på. Jag visste att glaset var placerat på ”hej” redan innan jag kommit hela vägen fram till brädet. Jag hejdade mig i steget och tog sedan mod till mig och gick fram till brädet. Mycket riktigt stod glaset över ”hej”. Jag tog ett djup, långt andetag. Andades in... och ut. Sedan ryckte jag åt mig glaset och spelbrädet och gick ut i köket. Spelbrädet kastade jag ner i papperskorgen. Det var för stort och endast ena hörnet gick ner i sophinken men de sket jag i. Nu skulle det förbannade spelbrädet ut. Jag ringde min mamma samtidigt som jag kläde på mig och hällde upp kaffer i min termosmugg. Jag frågade mamma om hon var hemma och sa att jag inte hade något för mig idag så jag tänkte komma på besök. Sanningen var att jag inte stod ut med att vara hemma i lägenheten hela dagen. Inte efter det som hänt under natten. Jag började på riktigt tro att jag var galen. Mamma sa att hon var hemma hela dagen och om jag kom kunde vi äta en god middag ihop. Det skulle bli trevligt.
På bussen på väg till mamma försökte jag reda ut tankarna. Hade jag börjat gå i sömnen, fast att jag aldrig gjort det tidigare? Var det i sömnen jag hade plockat fram ouijabrädet från skåpet. Nä... det kändes inte troligt. Och varför placerades alla saker över ”hej”. Vadå hej? Vem eller var det kanske VAD vill säga hej? Och varför öppnas garderobsdörren jämt? Är det verkligen bara gångjärnen som har blivit slitna? Eller är det någon som öppnar dörren när jag inte är hemma? Varför beter sig katten så konstigt? Allt hade börjat med den där mysteri-boxen. Lådan hade varit väldigt tung när jag hämtade den. Men då jag öppnat den var varken lådan eller dess innehåll tungt. Jag drack mitt varma kaffe med rynkade ögonbryn. Jag var så irriterad men ännu mera rädd. Vad jag var rädd för visst jag ju inte ens. Skuggan jag sett under natten MÅSTE ha orsakats av något. Allt har en naturlig förklaring, även om man inte alltid ser den med en gång, mediterade jag för mig själv. Vem hade ens skickat ett spelbräde i en så stor låda? Hm... lådan hade varit tung... kunde det vara så att det funnits något mer i lådan... något som avsändaren hade velat bli av med... något som hade med ouijabrädet att göra? Kan brädet ha hämtat något från andra sidan som sedan följt med brädet hem till mig. Något som nu ville ha min uppmärksamhet... något som inte hör hemma i denna värld och därför inte syns? Kan något som inte syns ge en skugga...? Bussen stannade och jag vaknade upp ur mina tankar och skyndade mig av.
Jag hade en trevlig dag med mamma men jag kunde inte sluta tänka på att konstig som hänt det senaste. Mamma märkte att jag svävade iväg i tankarna och frågade flera gånger vad jag tänkte på. -Inget, försäkrade jag henne. Jag har sovit lite dåligt bara. Jag kunde inte förklara för henne om allt konstigt. Vad skulle jag säga? Att det kanske finns något i min lägenhet, att garderoben behöver nya gångjärn, katten beter sig konstigt och att jag glömt vart jag ställt mina vattenglas. Ingen människa håller väl koll på vart de ställer sina glas! Jag insåg hur paranoid jag skulle ha låtit om jag sagt detta högt. Jag ville inte oroa henne men jag passade ändå på att fråga om jag någon gång gått i sömnen som barn. -Nej, det kan jag aldrig minnas att du gjort. Varför undrar du det? Mamma tyckte såklart att det var en konstig sak att fråga apropå ingenting. -Nej, inget särskilt. Bara en grej jag och tjejerna pratade om igår, ljög jag för att avfärda samtalet.
Det hann bli kväll innan jag till slut tog bussen hem. För varje meter bussen åkte växte sig obehaget större i mig. Stegen upp för trappan var tunga och när jag vridit om nycklarna i låset tog jag ett djupt andetag och sa till mig själv: ”Skärp dig! Allting har en förklaring. Och spöken finns inte. Det vet du”. Sedan öppnade jag dörren och klev in i lägenheten. Allt var som vanligt och jag andades ut och kände mig dum som låtit tankarna spinna iväg. Nycklarna hängde jag i nyckelskåpet på väggen och ytterkläderna hängde jag av mig vid hatthyllan. När jag kom in i vardagsrummet såg jag ouijabrädet stå på bordet. Denna gången var det ett av mina halsband som låg på brädet. Det var ett av de smycken jag förvarade i badrummet vanligtvis. Nu låg det placerat över ”hej”. Blodet frös till is i ådrorna. Jag blev rasande över rädslan som fyllde mig och hanterade det genom att bestämt och hastigt ta upp spelbrädet och med full kraft bryta det på mitten över mitt knä. Jag la ihop de två halvorna och bröt det på nytt över knät. Med bestämda steg gick jag sedan ut i köket och slängde bitarna i sopphinken igen. Denna gången gick hela spelbrädet, rättare sagt bitarna av det, ner helt i sophinken. Jag tryckte till bitarna lite extra så att de tog emot i botten. -Jag är inte galen, mumlade jag irriterat till mig själv och styrde stegen tillbaka till vardagsrummet. Halsbandet satte jag runt halsen. Nu kunde det inte hamna på det dumma spelbrädet såvida ingen slet de från min hals, resonerade jag. Efter det tog jag en dusch och tvättade håret. Det var en kort dusch. Klockan var mycket och imorgon blev det en ny vecka. Efter duschen gjorde jag mig i ordning för kvällen och det sista jag tänkte göra var att släcka ner i lägenheten. Jag släckte i köket och gick vidare till vardagsrummet... Där, på bordet låg de trasiga ouijabrädet. Jag gick långsamt och tveksamt fram till det. De fyra bitarna låg tätt ihop som att någon försökt laga det men inte haft varken tejp eller lim för att fästa bitarna i varandra. Över ”hej” låg mina nycklar. I några sekunder stod jag helt mållös och gapade med blicken fäst på spelbrädet. Hur...? var allt mina tankar kunde forma. Min ilska hade inte försvunnit. Enda förklaringen till att ouijabrädet och allt annat konstigt är att någon är i min lägenhet och flyttar sakerna. Någon som jag inte ser. Som inte låter sig bli sedd. Genast bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Jag beväpnade mig med en stekpanna och ficklampa innan jag gick in till garderoben i sovrummet. Dörren stod på glänt. Med stekpannan redo att slå till vem, eller vad, som kunde finnas där inne lyste jag igenom garderoben. Jag flyttade på kläderna för att försäkra mig om att det var tomt. Det var det. Efter att ha sökt igenom hela lägenheten lyste jag igenom garderoben en gång till. Hela tiden med stekpannan i högsta hugg. Nu andades jag ut och slappnade av för första gången sedan jag kommit hem. Det var ingen i min lägenhet. Bara jag och katten. Och dörren var låst. Hade det varit någon här var den inte det längre. För säkerhets skull lät jag några lampor vara tända när jag gick och lade mig.
Vettskrämd vaknade jag upp. Jag vet inte vad som väckt mig men jag var säker på att något var fel. Försiktigt sträckte jag ut armen och letade upp lampknappen som tände sänglampan. 03.00 visade klockan. Paniken sköt igenom mig då jag plötsligt insåg att sänglampan var en av de lampor jag lämnat tänd. Sakta vred jag på huvudet för att se ut över rummet. Framför sängen såg jag samma skugga jag sett natten innan. Den var ännu mer obehaglig än jag mindes den. Med sina långa smala armar. Skuggan var fortfarande svag som från en tunn gardin. Skuggan rörde sig mot mig. Den sträckte sina oproportionerligt långa knotiga fingrar mot mig. Jag höll andan och hjärnan kunde inte formulera en enda tanke. Skräcken paralyserade mig. Skuggan tog ytligare ett steg närmre. Med armarna sträckta mot mig tog den sig över sänggaveln och kröp sakta mot mig. När den kommit fram till min bröstkorg sträckte den på sig, lutat över mig. De knotiga fingrarna kom närmre mitt ansikte... Jag måste ha svimmat för plötsligt vaknade jag upp med ett ryck. Jag drog häftigt efter andan medan jag kastade mig efter lampknappen. Lampans ljus kastade ett skarpt ljus över rummet. Tomt. Förvirrad och skräckslagen som jag var kastade jag mig ut i köket och greppade stekpannan jag lämnat framme från kvällen. Jag kollade först att dörren var låst. Sedan sökte jag igenom lägenheten säkert tio gånger utan att hitta något. Inget ovanligt alls. Bara katten som jamade under soffan.
Nu är klockan 05.48 och jag är inne på min åttonde kopp kaffe. Om en timme ska jag ringa till jobbet och sjukskriva mig för dagen. Idag ska jag göra mig av med ouijabrädet för gott. De fyra bitarna ligger fortfarande på soffbordet framför mig. Prydligt och tätt intill varandra. Ditlagda av den där hemska saken. Min ytterdörr har varit låst hela natten och jag vet att det inte är något som varken kommit in eller gått ut genom den. Om skuggan som anföll mig är en ond demon, ett spöke, en poltergais eller något annat vet jag inte. Jag bryr mig inte. Vad det än är så är det av ondo. Jag känner det i varje nerv i kroppen. Min rimligaste gissning är att personen som skickade ouijabrädet till mig hade framkallat något som inte hör hemma i vår värld. Något som följde med i lådan till mig. Så fort affärerna öppnar ska jag åka och köpa tändvätska och sedan ta mig ut i skogen och bränna ouijabrädet. Jag sväljer den sista klunken kaffe, vänder koppen upp och ner, placerar den över ordet ”hej då” och säger högt och tydligt ”HEJ DÅ”.
submitted by Jezii_ to u/Jezii_ [link] [comments]


2018.09.24 00:41 Ortekk [seriös] Social kompetens, något sätt att träna?

Hela huvudet snurrar och jag har riktigt svårt att somna såhär på söndag natt.
Råkade i veckan förstöra en gammal vänskap genom att inte tänka igenom vad jag säger.
Min vän som jag inte pratat med på snart två år (vi var rejält tajta för några år sen) ville bara prata om något random, och jag mer eller mindre fräser tillbaka att jag är "upptagen, varför vill du ens prata med mig?", För att sen hälla bensin över allt och tända på.
Så nu är jag blockad på alla sätt som jag kan få tag min vän på, och inget sätt att laga vår relation. Insåg detta nu idag, typ 5 dar senare. Starkt jobbat Ortekk!
I stort sätt så har det gått på det här sättet med många(alla?) vänner, jag slutar hålla kontakten, och ifall vännen vill göra något så kanske jag tackar ja, inbillar mig att jag vantrivs under den tiden vi umgås, och sen gå tillbaka till att inte hålla kontakten.
Känns som att det är otroligt onödigt (framförallt tråkigt) att underhålla en relation, för att sen undra varför vännen inte är intresserad av mig, och om vännen söker kontakt, så blir jag bara irriterad.
Tycker nästan att det är som bäst när jag träffar någon för första gången, ha en trevlig och bra konversation, för att sen aldrig söka kontakt igen...
Men dom få gånger jag blivit lite småförälskad, då blir jag värsta toffeln, och nästan stalkar den jag är attraherad av... Och försöker allt för att hålla igång relationen. Jag blir äcklad av mitt beteende varje gång efter jag "nyktrat" till.
Är det fel på mig, eller är det här normalt? Är det något jag kan träna på för att faktiskt få en kunskap, och framför allt en vilja för att hålla vänskapen vid liv?
Är snart 26, och det börjar bli väldigt ensamt utanför jobbet för min del...
submitted by Ortekk to sweden [link] [comments]


2018.03.18 13:16 grasthrowaway (Seriöst)Föräldrar kom på att jag röker gräs.

Hej, Är en kille på 20 år som bor hemma, pluggar heltid på högskola samtidigt som jag jobbar ungefär 40 timmar i månaden. Så jag tycker att jag sköter mitt liv helt okej. Men idag hittade mina föräldrar papper och en tändare i min jackficka och hade ett seriöst samtal med mig om hur beroendeframkallande gräs/hasch är. Att de har haft kompisar som har dött eftersom de började med gräs och sedan gick över till tyngre saker(vilket jag tycker är ett dåligt argument eftersom de flesta som röker gräs inte går över till andra saker). Morsan hotade också med att ringa polisen om jag någonsin är pårökt hemma. Jag röker inte speciellt ofta, kanske en till två gånger i månaden och aldrig när jag kan träffa på mina föräldrar.
Jag försökte då förklara för dem att gräs inte är beroendeframkallande på samma sätt som de tror men då sa dom att jag inte skulle gå emot forskningen som finns. Så jag lämnade den diskussionen.
Jag vet att det är olagligt och jag kommer sluta med det så länge jag bor hemma i alla fall. Anledningen till att jag inte har flyttat hemifrån än är för att jag sparar ihop pengar till kontantinsats för en bostadsrätt. Jag vet inte om jag bara inbillar mig detta men det senaste året tycker jag att mina farsa inte tycker om mig längre. Mina föräldrar är gifta sedan lång tid tillbaka men min pappa har inte varit speciellt närvarande i min uppväxt. Han jobbar väldigt mycket så jag ser honom ibland inte alls vissa veckodagar men oftast efter 19:00. Men på helgerna träffar jag honom betydligt mera men vi gör inte saker tillsammans. Detta har lett till att han i princip låter morsan göra allt som har med uppfostringen att göra av mina syskon och mig när jag var mindre.
De är också båda lagda åt det vänstra hållet på det politiska spektrumet vilket jag inte är. Allt detta har lett till att jag har svårt med att konversera eller göra saker tillsammans med min pappa och detta har verkligen varit svårt för mig. Jag trodde att ens farsa skulle vara som en bästa vän och lära mig saker om livet men så är inte fallet för mig. Jag har helt slutat prata politik med honom och det var inte någon jag ofta gjorde när det pågick heller. Jag frågade saker om t.ex han tyckte att statlig media var en bra sak etc.
Det jag söker är då lite hjälp av sweddit om hur ni tycker att jag ska lösa denna situationen. Detta hände för ungefär 30 minuter sedan så jag är fortfarande lite upprymd av händelsen. Tack
submitted by grasthrowaway to sweden [link] [comments]


2018.02.14 13:26 Arknell [Seriös] Det är Alla Hjärtans Dag, du är singel, och det är okej, du är i gott sällskap...

Jag vill inte nödvändigtvis förbjuda skämt i den här tråden, men jag vill erbjuda en fristad och en hangout där alla singlar kan känna sig välkomna och tänka lite på livet, konstruktivt och utan stigma. Alla ni med partners, snälla: utöva självbehärskning, ingen Humblebrag eller "För mig som har partner kan jag verkligen relatera bla bla bla"-poster. Låt singlarna få ha denna.
/sweden har 190 000 läsare och många har nyss kommit ut ur en relation, eller har fortfarande ont trots att det har gått ett eller flera år, eller behöver lite tröst i ett samhälle där alla strömningar och värdegrunder pekar mot tvåsamhet. Google doodlen är här, TV-reklamerna är här, plakaten i affärerna är här, alla Valentines-memes är här.
"Och?!" tänker kanske många; det är givetvis många singlar som inte bryr sig överhuvudtaget om denna uppståndelsen, för att ni redan är bekväma i att vara själva just nu, all kraft åt er. Eller ni kanske vet att ni inte kommer vara singel så länge, eller man kanske faktiskt tycker det är skönt att vara singel just nu; alla ni som har tagit er ur en problematisk relation och för första gången på jättelänge kan lata er på en söndag utan att behöva ta på sig skjortan/blusen och besöka svärmosvärfar eller åka till nån kyrkogård eller dålig konsert, njut! Ni som haft en läskig eller medberoende-görande partner som manipulerat, eller kanske till och med en brottsling, njut av friheten.
Men det finns också gott om människor som törstar och våndas över att inte ha någon, och dom för vilka Valentine's Day kan vara lika irriterande och jobbig som jul och nyår kan vara för dom som inte har sina föräldrar eller släkt kvar, och saknar dom.
Det finns också dom som aldrig haft ett förhållande, av många olika anledningar.
Till alla er vill jag säga att det är okej. Vare sig ni har haft en lång relation, eller t om ett giftermål, som tog slut nyss, och ni inte har en aning om hur ni ska kunna hitta en ny att bygga bo med, eller ni bara känner er bittra över marknadsföringen, ta den här tiden att lära känna er själva och var bekväma i ert eget sällskap. Vi är alla ensamma när det kommer till kritan; vi föds ensamma och dör ensamma, inte ens våra fruar, makar, vänner, eller barn vet alla våra innersta känslor och minnen, våra orosmoln, hur våra stigar gått genom livet, alla hemligheter vi besitter (den där konstiga saken du såg i ett dike en gång, som du aldrig tänker berätta för en själ). Vi är inte telepater, och det är okej.
Det finns en liknelse inom mentalhjälp som kallas att "drunkna i en tum vatten", det vill säga att man känner sig utsatt och förtvivlad, trots att ens situation kanske skulle förändras bara man går runt hörnet, eller gör en liten ändring i sitt liv, kanske nånting man gått och funderat på att göra länge men skjutit upp av olika anledningar. Ibland är lösningen nära men man ser inte skogen för alla träden. Det är också okej.
Att vara singel kan ibland betyda att man tror att man kommer behöva "hålla ut" i flera år tills ens situation når nästa stadie. Pluggar du en intensiv utbildning som få kommer in på, och ett förhållande skulle vara för distraherande? Behövt flytta från din favoritstad? Sitter i fängelse? Går i djup terapi? Jag skapade den här tråden för att säga till dig att det inte behöver kännas som att du ska behöva "hålla ut". Att vara singel är ett normaltillstånd. Kanske din chans kommer nästa vecka, kanske nästa år. Det är okej. Kanske du känner att du behöver jobba på dig själv innan du träffar nån? Du kanske vill utbilda dig, träna, resa, avancera din karriär lite längre tills du nått en platå då du känner dig bekväm att släppa in en annan människa i livet utan att den personen skulle känna sig åsidosatt av din arbetsbörda eller dina åtaganden just nu (polis, byggarbetare, kriminaladvokat, memelord).
Du är okej, och du är i gott sällskap. Ha tålamod och låt andra vara glada för att dom hittat nån, dom var kanske ensamma i förrgår, och dom kan inte hejda sin glädje utan måste pussas i tunnelbanan, för dom har törstat en lång tid. Om du är öppen och redo att jobba för det, så kommer din chans. Men det måste inte vara idag.
Idag kan du bara ta det lugnt och släppa alla tankar på att jaga fatt i någon fort på Tinder eller Match.com, "bara för att inte vara ensam" (potentiellt självdestruktivt beteende i längden). Träffa kompisar, eller kolla en film med en mugg varm Oboy (undvik kanske tre flaskor vin), och vet att du inte är ensam. Vi är alla här på den här slemmiga lerbollen som flyger genom rymden, och vi delar en existens, det räcker.
Många människor gör det väldigt mänskliga misstaget att definiera sig själva utefter sin relation, eller sin titel eller sina ägodelar, och allt detta kan tas ifrån dig. Kanske du mår bra just nu för att du fick ett nytt jobb, eller en ny partner, eller vann på lotto. Om detta tas ifrån dig, och du inte är trygg i dig själv, kan det kännas som att mattan rycks bort under fötterna på dig. Att vara bekväm i sitt eget sällskap och inte spendera varje ensam stund i verklighetsflykt, förströelse, eller distrahering kan vara en livslång övning. Om man definierar sin lycka efter fysiska ting som kan förgås, exponerar man sig själv för risker. Emerson sade nånting fint om detta, i sin text "Self-Reliance", som handlar om ickekonformitet, civilkurage, och passivt motstånd (en text som inspirerade Gandhi):
Use all that is called Fortune. Most people gamble with her, and gain all, and lose all, as her wheel rolls. But leave as unlawful these winnings, and instead deal with Cause and Effect. Work to acquire will, and thou hast chained the wheel of Chance, and you shalt sit hereafter out of fear from her rotations. A political victory, a rise of rents, the recovery of your sick, or the return of your absent friend, or some other favorable event, it may raise your spirits, and you might think good days are preparing for you. Do not believe it. Nothing can bring you peace but yourself. Nothing can bring you peace but the triumph of principles.
submitted by Arknell to sweden [link] [comments]


2016.08.27 22:21 fl_li Varför 90talist vänstern tycker multikultur fungerar - av mig

Multikulturella samhällen "fungerar inte".
Den curlade vänstern tycker, tror och vet med sig att multikultur fungerar. De har svarta, vita, gula, röda, blåa och orangea kompisar och allt som oftast har de också liknande intressen och värderingar. När de då ser en arg post på skithålet Flashback, där folk inte kan betee sig utan drar alla över samma kam, måste det hända något från andra parten. Eller hur?
Då har vi två grupper av människor. Vänster och höger. Vilka verbalt bajsar på varandra var tillfälle som ges för att visa att de har rätt.
Ser vi det fördomsfullt objektivt är flashbackare steretypiska böndesvenskar från förorter eller byhåla som upplever problem pga: de bor där det är problem/låg inkomst/social status 0. I skottlinjen så att säga. Här lär sig barnen släcka brinnande bilar och lägga förband. Lärarna i fororterna har gett upp. De barn som vill lära sig hamnar i skymundan för bråkstakarna som inte har framtidsplaner. Det blir pannkaka av allting. I förorterna och byhåla finns en stark skillnad mellan kön, antingen pga gymnastiklektionerna eller religion, kanske bägge.
Medans vänstern fördomsfullt objektivt är den stereotypiska tjejen/killen på södermalm med skrikig hårfärg och kläder från Beyond Retro (som är en second hand butik utan second hand, med priser som NK för indiska skitprylar). Dessa bor i flummiga höginkomstområden där man har dyra bilar och allmänt hög social status. Det värsta man upplevt är Uffe som druckit för mkt och åker ambulans, igen. Lärarna i de här skolorna tycker att han och hon är en social konsturktion och att man egentligen inte kan belägga en person med ett kön. Istället för historia ska man göra klippböcker med bilder från tumblr.
Viktigt här att påpeka. Flashback har inte rätt. Man kan inte säga att alla invandrare är dåliga och sättet de skriver det på är bara pinsamt. Hursomhelst så fungerar inte multikultur, trots anektoder vi får med oss från Dovas en fredag och lördag, och måndag och tisdag och alla andra dagar - vänsterflummarna jobbar ju inte, men har trots allt råd med öl på krogen, deras inofficiella forum, varje dag.
Varför fungerar det inte?
Jo.
För.
Att.
ALLA, och jag menar ALLA, invandrare (får vi ens säga så?) alla svenskainvandrare/människor med bakgrund, en förälder, ibland båda, från andra länder och framförallt KULTURER som bor i dessa välgärgade områden är INTEGRERADE.
Med det menar jag då inte INTEGRERADE i samhället. Det kan vem som helst bli. Vem som helst kan köpa en bil, handla på ica, dricka en bärs på dovas och sen åka hem för att leva som de gjorde innan Sverige.
En integrerad familj lever som om de bott i sverige flera hundra år tillbaka. Personligen är alla mina nära vänner av utländsk härkomst lika svenska, eller svenskare än vad jag är till sättet att leva. Många kan inte ens skriva på sina föräldrars modersmål, eller andra/första språk, om ens det.
Det problem som uppstår när den ledande majoritet av personer i Sverige som bestämmer tillhör grupp A, med social status ++, ekonomisk boom, geografiskt MVH och endast träffar likasinnade får vi vår rådande situation.
Jag säger inte att personer från andra länder, eller med annan kultur i ryggen och alla i förorten är dåliga människor. De fick aldrig chansen. Samhället har svikt dem för att kunna mäta penis med sina politikerkompisar om vem som kan öppna sina hjärtan mest. Till bekostnad av en extrem segregering som inte kommer att gå att lösa.
Multikultur fungerar inte. Vänsterns fördom är att alla, trots att de är svenska som dig och mig, på grund av hudfärg är invandrare likvärdiga valfri du kan se i en förort. När det som verkligen sker är att där "multikultur fungerar" är alla av samma skrot och korn. Den multikultur vi har idag är egentligen produkten av Svenskar med annan hudfärg än vit. Svensken ser inte multikultur, haen ser ett större applox
Källförteckning: Söder, förorter, USA, flashback, reddit och kompisar.
Om du klarade av at lösa hit utan att tappa tråden som mig köper jag en piggelin åt dig.
submitted by fl_li to svenskpolitik [link] [comments]


2016.06.07 22:46 riiga M079 - Motion om förtydligande av vapen tillåtna vid jakt

Förslag till iksdagsbeslut
Iksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om
  1. att alla vapen som inte är hel- eller halvautomater eller pumprepeter och som har en piplängd på minst 45 cm skall anses lämpliga för ändåmålet jakt.
  2. att patroner med en krutladdning vars anslagsenergi överstiger 13 kJ inte skall få säljas till ändamålet jakt.
  3. att Naturvårdsverket skall framställa en lista med tillåtna halvautomater och pumprepetrar.
  4. att denna lista ska inledningsvis vara identisk till motsvarande lista i Norge men kan senare ändras av Naturvårdsverket.
  5. att denna lista skall som minst innehålla minst en vapenmodell i varje vapenklass.
Motivering
Idag är det Naturvårdsverket som bestämmer vilka vapen som är tillåtna vid jakt. Dock är det polisen som ges tolkningsföreträde gällande Naturvårdsverkets bestämmelser. Polisen har incitament att tillåta så få vapen som möjligt snarare än att tillåta de vapen som skulle vara mest effektiva vid jakt. Detta gör att polisen vill avslå licensansökan på helt arbiträra grunder när de kan.
Grundproblemet är att Naturvårdverkets bestämmelser är otydliga och godtyckliga samt att polisen ges tolkningsföreträde av dessa. Detta medför att det är polisen som de facto bestämmer vilka vapen som är tillåtna och inte Naturvårdsverket.
Denna motion ämnar att förenkla licensansökningsprocessen för både polis och sökande.
Anledningen till att Naturvårdsverket får sammanställa en förhållandevis arbiträr lista med vapen är för att minska antalet halvautomater i omlopp. Då militärliknande- och jaktanpassade halvautomater ofta är funktionellt identiska finns det få regler man kan sätta in som inte är svårtolkade eller helt och hållet kosmetiska. Exempelvis bland de nuvarande reglerna kring tillåtna halvautomater står det att “vapnet skall, utöver omladdningsfunktionen, sträva efter att efterlikna traditionella jaktvapen”.
Varför halvautomater är tillåtna över huvud taget är bland annat för att minska djurets lidande. Även om de flesta jägare är goda skyttar träffar inte alla skott perfekt. Därmed behöver man snabbt kunna följa upp en dålig träff.
Signerad cheezefish (KLP)
Detta är en motion inlämnad av Klassiskt liberala partiet. Denna version av ärendet avslutas den 12 juni 2016 varefter den går till votering i /plenisalen, återkallas av inlämnaren, eller presenteras i en ny omarbetad version.
submitted by riiga to iksdagen [link] [comments]


2016.02.01 18:52 potatoemoose Låt oss prata om depression och antidepressiva läkemedel/egenvård

Jag vill höra era erfarenheter och åsikter om depression samt metoder för att försöka ta sig tillbaka på banan igen.
Är du deprimerad? Eller har du kanske varit? Känner du dig inte helt som dig själv, med en aning om att det kanske är en depression? Har du varit i kontakt med läkare? Har du berättat för någon närstående? Om du hahade läkarkontakt, började du med antidepressiva läkemedel? Får du hjälp av någon annan? Försöker du i tysthet bota dig själv?
Slutligen - har du lyckats komma ur depressionen? Hur gjorde du? Några tips till andra?
(Berätta gärna om du vet någon du känner som ähar varit deprimerad, och dennes väg ut ur det.)
TL;DR: Ordet är fritt om depression.
Personligen så har jag troligtvis varit deprimerad en längre tid, några år eller så - det är lite svårt att säga, då jag alltid har ignorerat det eftersom att depressionen mest har uppenbarat sig som brist på motivation och självdisciplin. Den egentliga orsaken till depressionen är jag fortfarande oviss om, den bara kröp sig på. Kombinera denna depression med universitetsstudier så krävdes det inte mycket innan CSN gjorde sig bekanta och pengarna därefter sinade.
Till följd kom mitt avhopp från universitetet och min landning i jobblivet. Faktum är att jag, under omständigheterna, landade riktigt bra. Jag lyckades ändå få ett jobb som jag faktiskt trivdes med. Ett jobb som jag än idag, ett år senare, är kvar på och som får mig att känna att jag ändå har det rätt bra. Då kan man ju också tro att det är dags för depressionen att börja ge sig iväg, nu när de flesta av ens andra problem har gjort det?
Nä - det har nu gått ett par veckor där jag inte mått annat än skit, och därmed börjat dra mig undan och mer eller mindre avsiktligt ignorerat mina vänner, då jag känner att min närvaro bär med sig en sorts grå slöja. Samma vänner som "vanligtvis" är en av faktorerna som har hållt mig undan från att sjunka ner i depression.
Efter att ha struntat i att "erkänna" min depression så länge så verkar den ha slagit på stortrumman för att göra sig känd, och jag står nu inför valet att söka hjälp och kanske även medicinering för att göra mig av med den, eller att bita ihop igen, hårdare, och vänta på att denna svallvåg sköljer över.
Det är min historia. Nu vill jag höra er.
EDIT: Jag vill bara säga att jag läser alla era inlägg och kommentarer, och det är många som träffar mig nära. Skrivandet suger ju musten ur detta redan hopskrumpna äpple, så jag ber om ursäkt att jag inte svarar er alla.
submitted by potatoemoose to sweden [link] [comments]


2016.01.10 09:15 LadyManderly Vem är nyheteridag.se ?

Hej. Jag har försökt googla som fan men det enda stället där jag hittar information om nyheter idag är metapedia, vilket kanske inte är så smickrande. Vilka är nyheter idag? Var ligger de politiskt? Jag ville inte deraila den senaste tråden men jag har sett dem länkas flera gånger på sweddit.
När jag googlar denna nyhet hittar jag träffar på nyheter idag, friatider och flashback. Inte för att jag inte tror att detta är sant (jag har hört ryktesvägen om detta förut), men jag vill gärna veta vem/vad är nyheter idag?
När jag kollar deras inrikesnyheter så handlar de senaste fem av tio nyheterna om invandring, även de som inte handlar om invandring har kommentarer såsom...
"Gregor Negor Landskrona minsann. Var det människor eller albaner som blev påkörda?"
"Tim Bongo Antirasist = Antivit. Mångkultur = passiv etnisk utrensning av vitt folk & vit kultur."
So please, help me? Vem är de? Är de en ny fria tider med ett namn som låter mer som standard-media eller råkar de bara vara en okänd nyhetswebsida som just nu råkat publicera flera nyheter om invandring/invandrare i rad?
Och ja, jag är medveten om att det står på deras hemsida att de är en oberoende nyhetssajt, men den dagen vi får en media som inte pushar en agenda flyttar jag till Nordkorea.
submitted by LadyManderly to sweden [link] [comments]